Die Hard 2 (Action/Thriller):
Det är julaftons kväll och John McClane befinner sig på flygplatsen för att möta upp sin fru vars plan är försenat. Dock är detta samma kväll som en knarkkung ska transporteras in i landet och därför finns även ett gäng terrorister på plats. För att lyckas med sitt räddningsuppdrag har de tagit alla flygplan som gisslan och nu cirkulerar de ovanför flygplatsen med bris på bränsle. John McClane ser ingen annan utväg än att ta saken i egna händer och rädda de som räddas kan.

John McClane (Bruce Willis) har lämnat skyskrapan, byggt upp förhållandet med sin fru Holly (Bonnie Bedelia) som dessutom har tagit tillbaka efternamnet McClane och John befinner sig nu på flygplatsen där han ska möta upp henne. Kärleken står med andra ord i blom så när hans fru sitter på ett av flygplanen som nu styrs av giriga bovar tar John återigen saken i egna händer och gör ett tappert försök till att rädda julhelgen för allt och alla. Detta betyder dock att vi får se nästan exakt samma sak i Die Hard 2 som vi fick se i Die Hard. Skillnaden är bara den att brottsplatsen är ny, utrymmet är något större och skurkarna är några andra, men annars så är de båda filmerna ungefär lika dana och det blir tyvärr något tråkigt och enformigt.

En naken terrorist.

John McClane lägger återigen sig i när han inte behöver men denna gången får han i alla fall lite hjälp på traven av gäng sura poliser som kanske inte allt är till någon nytta. Självklart spårar saker och ting ändå ur för att i slutändan göra honom till hjälte (Nej, det är ingen spoiler utan en självklarhet). Men trots att de både filmerna är så lika så är Die Hard 2 ändå en bra och underhållande film, men den blir tyvärr inte riktigt lika bra som den första filmen. Explosionerna finns kvar, de skjutglada typerna lika så och John McClane är sig lik. Bland bovarna finns dessutom en stor favorit här hos mig, Robert Patrick, men hans medverkan är kort och tillfällig vilket självklart är något av en besvikelse.

Robert Patrick syns till under en kort och underbar stund.

Den första filmen kan jag dessutom se om utan att tröttna men när det kom till Die Hard 2 så tappade jag lite av intresset trots att jag glömt mycket av handlingen. Filmen blev inte alls lika inspirerande som jag minns den och därför är jag nu något besviken. Men jag skrattade ändå till ett par gånger och till min stora förvåning så var det inte bara John McClane som stod för humorn utan även han fru Holly fick mig att dra på smilbanden.

"Yippee ki-yay, motherfucker!".

I slutändan så förblir ändå Die Hard 2, med sina 22 år på nacken, en bra film som fungerar än idag och som bidrar med underhållning på hög nivå. Men det tåls att säga att filmen är bäst första gången man ser den och att den sedan blir något svagare och lätt kan glömmas bort.

"Poff, du är död".

 

 

1. Die Hard (1988)

 

*Betygssystemet