Paranormal Activity 2 (Rysare):

Kristi och Daniel har precis kommit hem med sitt nyfödda barn när någon vandalisera deras hem. För att fastställa vem det är så sätter de in kameror i hela huset och upptäcker då att det inte är tal om någon människa utan om onda andar.

 

 

Den första Paranormal Activity filmen var i mitt tycke nästan helt värdelös och det blir tyvärr inte bättre i Paranormal Activity 2. Jag tror fortfarande inte på sådant här spöktrams och jag kan därför inte bli rädd eller känna något obehag under filmens gång. Den första scenen i filmen får mig dessutom att tveka ännu mera, för när den nyblivna mamman Kristi (Sprague Grayden) bär in sitt nya barn i huset säger hon: "Titta, där är din barnflicka som ska byta dina blöjor, för jag tänker då verkligen inte göra det". Så varför skaffade du då ett barn undrar jag och tappar den lilla respekt som jag en gång nästan hade. Dessutom så tycker jag inte om att få sitta stilla och glo på ett par händelselösa stillbilder i all evighet. Ska jag glo in i ett tomt rum så får det för tusan hända något stort och inte bara förekomma små rörelser som lika väl kan uppstå utav vinden. Och inte nog med det, vi får dessutom se samma rum och samma bilder om och om igen och det är minst sagt långtråkigt. Det vi såg i Paranormal Activite få vi nu se igen och dessa 94 minuterna må ha varit de längsta och händelselösaste i mitt liv, trots att det faktiskt händer lite smått obehagliga saker framåt slutet utav filmen. Men nu vill jag bara ha tillbaka de 94 minuterna av mitt liv, något som tyvärr inte är möjligt. Så nej, Paranormal Activity 2 är till och med sämre än den första skitfilmen och något säger mig att det inte kommer ta slut här. Utan detta kommer nog bli en evighetsplåga som jag aldrig kommer bli av med, en filmserie som inte kommer ta slut i första taget. Skitfilm efter skitfilm kommer säkert att ploppa upp och då också sakta ta död på mig.