Cracks (Drama, Thriller): 

Året är 1934 och vi befinner oss på St. Mathildas School, en internatskola för flickor som finns placerad på Stanley Island, England. Där har flickorna ett gott öga för Miss G men hela deras tillvaro sätts i gungning när en ny och utländsk elev, Fiamma, dyker upp. Di som länge har varit en favorit känner sig nu hotad av nykomlingen och avundsjukan sätter fart när Miss G sakta men säkert får upp ögonen för Fiamma.

 

 

FILMEN FÅR: 

Cracks, eller Oskuldens Tid som filmen heter här i Sverige, har ett mörker över sig, ett obehag som jag inte riktigt kan sätta fingret på till en början. Året är 1934 och vi befinner oss på St. Mathildas School, en internatskola för flickor som finns placerad på Stanley Island, England och där delar av tillvaron är tabufylld på ett diskret sätt. Flickorna är övergivna av sina föräldrar och deras enda relationer är mellan varandra och sina lärare. Deras liv är strikt och begränsat och där alla tycks sträva mot perfektion, vilket i sin tur leder till en hel del avundsjuka och då också mobbing.

 

Di är fylld av avundsjuka. 

 

Cracks bjuder på en förbjuden passion, mystik, avund och förakt, mobbing och maktspel och inte trodde jag att det skulle kunna vara så mycket drama på en internatskola för flickor under 1930-talet. Men flickor har alltid varit flickor och kommer alltid förbli. Vi har en tendens till att bli elaka när vi känner oss hotade, så som av avundsjuka eller när något tas ifrån oss och det just det som triggar igång intrigerna här i Cracks. Trots detta så är ändå filmen väldigt enkel och tillvaron för flickorna är i grund och botten densamma för var dag som går och deras rutiner är ungefär också desamma dag för dag. Detta låter kanske tråkigt och aningen långdraget och även om det är lite händelselöst då och då så blir det inte tråkigt. Det finns en svag spänning i luften och detta på grund av Miss G (Eva Green), en lärarinna som skiljer sig från mängden. Hon har utåt sett god hand om sina flickor men under ytan döljer sig något annat som gör hela tillvaron lite obehaglig och mystisk, vilket är något som driver filmen och mitt intresse.

 

Miss G har ett extra gott öga för Fiamma. 

 

Eva Green gör sig bra i rollen som Miss G och hennes prestation är minnesvärd och stark och inte minst sagt psykotisk. Juno Temple ser vi i rollen som Di, flickan som står för avundsjukan och mobbingen av nykomlingen Fiamma (María Valverde), gör även hon sin roll bra men jag kan tycka att det blir lite för extremt ibland. Förutom María Valverde så är övriga deltagare mest med som utfyllnad och även om de fyller en funktion så få vi inte komma dom nära in på livet och det är båda bra och dåligt. Jag hade nämligen velat veta mer om vissa men risken finns att det hade blivit för rörigt att hålla reda på dom alla.

 

Alla flickorna.

 

Cracks är alltså en något ovanlig film men ändå så vanlig och den chockar nästan mig med sin nakenhet. Så gott som alla av de unga kvinnorna/flickorna, och även Eva Green, tappar nämligen kläderna under en och samma bad scen och även om det är vackert så är det också lite obehagligt. Det finns en sjuk stämning i luften under hela filmens gång och tabukänslan som Cracks ger känns lockande, precis som hela filmen. Men nu är det ändå inte så att jag tycker Cracks är överdrivet bra utan den är mest bara vacker på ett underligt sätt.

 

Ja, Eva Green flashar tuttarna.

 

FILMINFORMATION: