We're the Millers (Komedi, Kriminalare): 

En droghandlare samlar ihop en skara människor och skapar sig en låtsasfamilj som täckmantel för sin plan att transportera en gigantisk last av marijuana över gränsen från Mexiko till USA.

 

 

FILMEN FÅR: 

Jag har läst någon stans att We're the Millers skulle hålla samma mått som två utav mina favoritkomedier, nämligen The Heat och Bridesmaids men jag kan väll inte direkt påstå att jag håller med på den punkten. We're the Millers är en rolig och underhållande film, jag säger inget annat, men gapskratten som jag upplevde under de andra två filmerna lyser här med sin frånvaro och jag sitter mest bara och småler under vissa tidpunkter av filmen. Det blir med andra ord lite för mycket för min smak och det blir tyvärr inte vidare kul när man överdriver allt. Men som sagt, We're the Millers är ändå en rolig filmen den blir bara inte så där hysteriskt rolig som jag hade hoppats på.

 

Det blir lite överdrivet ibland, som t.ex när familjen ska ge sig på en orgie. 

 

I We're the Millers möter vi fyra, mer eller mindre, främlingar som slår sig samman för att utföra ett litet jobb och trots att de inte känner varandra så lyckas de utstråla en udda men nästan kärleksfull familjekänsla, vilket är något som jag kanske kan tycka är lite väl extremt men det är ändå en del av filmens charm. De udda karaktärerna samspelar på ett underligt men trovärdigt sätt när de reser genom landet och jag kan nästan känna hur jag utvecklar någon form av känsla gentemot dom alla. Det är med andra ord en skön skara människor som alla är mer eller mindre älskvärda, på sitt egna lilla vis, och vissa mer än andra.

 

Möt familjen annorlunda.

 

We're the Millers är som sagt något överdriven och det kan lätt bli lite för mycket av det goda och det blir det också här och där. Men filmen har också många sköna stunder och till största del så är den fejksonen Kenny (Will Poulter) som står för de bitarna när han ständigt gör bort sig och beter sig allmänt underligt. Låtsasdottern Casey (Emma Roberts) är däremot inte någon som jag kan tycka om och jag stör mig mest på hela hennes närvaro medan "pappa" David (Jason Sudeikis) skapar en skön stämning tillsammans med "mamma" Rose (Jennifer Aniston). De alla gör mer eller mindre ett bra jobb när det kommer till att gestalta sina karaktärer och även om hela situationen inte är trovärdig så är deras insats det.

 

Rose bjuder på en föreställning. 

 

We're the Millers är praktiskt taget en udda road trip film som tar steget lite längre än andra filmer som kör på samma spår. Visst, den klassiska "drogincidenten" finns med på ett hörn, eftersom det är det som hela filmen handlar om, och kärleksbekymmer uppkommer självklart även här. Men filmen är udda, överdriven och unik vilket också gör den lite mer speciell och charmig. Så We're the Millers må kanske inte vara en toppenfilm men den duger gott och väl bra ändå.

 

Ja, det finns kärlek i drogträsket.

 

FILMINFORMATION: