The Book Thief (Drama, Krig):

Tyskland, under andra världskriget. Den unga Liesel placeras hos en fosterfamilj eftersom hennes mamma inte längre kan ta han om henne. Hon kan verken läsa eller skriva men har sedan sin lillebrors död hållit hårt i en bok som hon stal under begravningen. Med hjälp av sin fosterpappa tar Liesel sig igenom boken vilket leder till att hon stjäl fler och kan glömma kriget som försiggår runtomkring. 

 

 

Jag måste tyvärr börja med att säga att jag har väldigt svårt för filmer som har barn i huvudrollen och speciellt när de inte kan leverera en replik utan att det låter inövat. Till råga på allt så har jag också väldigt svårt för filmer som handlar om och/eller har med Hitler att göra, eller filmer som kretsar kring hans tid och det är precis vad The Book Thief gör. Vi kastas in i Tyskland under 1938-1945, med tyngd på 1938-1943, då Hitler styrde och där allt utanför deras kultur ansågs vara fel. Antagligen stod folket frivilligt på Hitlers sida eller så var de för rädda för att inte göra det. Men så fanns det faktiskt ett fåtal som riskerade sina egna liv genom att hjälpa judarna och det är typ det som The Book Thief handlar om. Men i vilket fall som helst så är en tidsepok som har passerat och som jag helst inte vill ha något att göra med, men ibland så kommer man inte undan.

 

Familjen Hubermann gömmer en jude i källaren.

 

The Book Thief må mycket väl vara en omtyckt film av hela världen men den biter nästan inte alls på mig. Skådespelet är vedervärdigt eftersom de kör på "tyngelska", en mix av tyska och engelska och inte en replik kommer ut naturligt. De kan nämligen inte bestämma sig för vilket språk de ska prata och kombinerar de båda vilket bara låter dumt, eller så pratar de engelska med en kraftig brytning på tyska och ja, det retar ihjäl mig. Filmen utspelar sig i Tyskland och även om jag inte tycker om filmer som inte är engelskspråkiga så hade jag föredragit att de höll sig till rätt språk, då kanske det hade känts mer äkta och inte så tillgjort.

 

Tänk att jag visste inte att man mixade engelska och tyska i Tyskland.

 

Trots att jag retar mig på så gott som allt så kan även jag se att The Book Thief är en sorglig och grym men ändå en fin historia, det är bara det att den tyngs ner av språket som i sin tur förstör hela känslan för mig. Men jag kan ändå sätta mig in i den unga Liesels (Sophie Nélisse) situation och även om jag kanske inte kan förstå hur det måste känns att bli inkastad till en helt ny familj under krigstiden så lider jag med henne, både i upp och nedgångar. Det är inte bara kriget som ligger och gror över hennes axlar utan även hela familjesituationen där fostermamman Rosa (Emily Watson) är något hård medan fosterpappan Hans (Geoffrey Rush) är gudomligt snäll och kärleksfull vilket resulterar i att filmen bjuder på både kärlek, sorg och grymhet.

 

Fosterpappan Hans älskar sin nya dotter. 

 

Jag hade trott att The Book Thief skulle rikta in sig mer på andra världskriget men istället så läggs nästan all tyngd på Liesel och hennes intresse för böcker, böcker som hon stjäl (eller lånar som hon själv säger). Filmen riktar även in sig på familjelivet och deras vardagssysslor, lite drama i form av att familjen gömmer en jude men självklart också på det krig som hänger i luften. Och med tanke på att jag inte tycker om filmer där folk krigar så blir detta till en positiv sak men som ändå inte riktigt lyckas ta mig med storm. Med tanke på The Book Thief's handling så borde detta vara en typisk film som skulle få mig att böla, men nu satt jag mest helt oberörd och såg på medan dramatiken spelades upp framför mina ögon. Jag blev bara något litet berörd framemot slutat när döden/berättarrösten (Roger Allam) sammanfattar livet, annars så satt jag som en isbit på elden som vägrade smälta.

 

Liesel stjäl böcker. 

 

 

FILMINFORMATION: