Efter att ha ändrat min plats så steg jag in i biosalongen den 24 april 2013 där jag nu kunde bre ut mig. Jag hade nämligen nu en ledig plats på varje sida om mig och jag spanade då också ut över biosalongen som kryllade av pojkar. Ja, pojkar och inte män. Som vanligt så fanns det bara jag och kanske 5 andra tjejer på plats i en relativt fullsatt biosalong för att se en film som Iron Man 3 och därför skakade jag ännu en gång på huvudet åt alla kvinnliga idioter som då också gick och såg filmen tillsammans med sina pojkvänner. När ska den kvinnliga befolkningen lära sig att Marvels filmer är något av det bästa som finns och att dessa filmer inte är anpassade för enbart "män"? Dessa filmer fungerar minst lika bra för oss kvinnor även om de flesta inte kan förstå det, eller så är det bara så att jag har bättre filmsmak än resten av den kvinnliga befolkningen här i stan. Ja, vad kan jag göra åt saken? Njuta åt deras förlust är iallafall vad jag gör. Tyvärr så blev det ytterligare en smärtsam bioupplevelse för mig och då syftar jag inte på filmen utan på de störiga 3D glasögonen som är plågsammare än ett retsamt skavsår på foten, men det var bara att försöka ignorera smärtan och njuta av filmen som fick mig att börja lipa av både den ena och andra anledningen. Var det inte för det kära återseendet så var det för lyckan, sorgen eller glädjen. Ja, jag lipar till allt och ingenting. Men nog om det och nu till filmen.