Cloud Atlas (Drama/Sci-fi/Äventyr):

Vi få följa med på en resa som börjar 1849 nere vid Söderhavet och sedan vidare till Cambridge 1936, San Francisco 1973, London 2012, Neo Seoul 2144 och som sedan avslutas i Big Isle, 106 vintrar efter undergången. Det blir en resa som binder samman flera år av olika händelser.

 

 

Jag har fått höra att Cloud Atlas är ungefär som filmen Life of Pi (som jag ännu inte har sett) och då syftar jag inte på filmernas handling utan på den reaktion som filmerna har skapat hos sina tittare. Antagligen så ska man tydligen hata filmerna eller så älskar man dom. Men tyvärr så stämmer inte riktigt denna informationen när det kommer till mig och Cloud Atlas, för jag kan inte direkt påstå att jag varken hatar eller älska filmen men den är minst sagt intressant och ovanlig på ett underligt litet sätt som iallafall få mig att bli intresserad. Jag lockas med andra ord in i äventyret som kommer rulla på i närmare 3 timmar.

 

 

Cloud Atlas är verkligen en visuellt vacker filmen och dennes miljöer har en tendens till att få mig att häpna. Dock är filmens stora nackdel att det krävs en djup koncentration för att man ska kunna hänga med i svängarna när filmen hoppar mellan tid och rum, och även om jag var så koncentrerad som jag bara kunde bli så fick jag inte riktigt grepp om filmen och alla dennes små historier. Cloud Atlas tar oss nämligen med på en tidsresa som tar sin början vid söderhavet 1849 och som slutar någon gång långt in i framtiden. Filmen består närmare bestämt av totalt 6 olika historier som alla är sammankopplade på ett eller annat sätt och jag må kanske inte riktigt ha snappat upp exakt hur, men filmen är ändå både bra, underhållande och lockande. Dock är kanske Cloud Atlas något för lång för sitt egna bästa men jag blir ändå tagen av tidsresan samtidigt som jag blir imponerad av den förvandling som alla skådespelare gör. Tom Hanks, Halle Berry, Hugo Weaving, Doona Bae och Jim Sturgess medverkar i så gott som alla av de 6 olika historierna och deras utseende ändras drastiskt från tidepok till tidepok. Det finns till och med stunder då jag inte riktigt kan avgöra vem som är vem och just denna lilla detaljen är något av det som lockar mig.

 

Sminket är till största del lika bra gjort som miljöerna i filmen. 

 

Under Cloud Atlas gång så befinner vi oss nere i söderhavet under 1849 där skeppen seglar, i Cambridge under 1936 där ljuva toner sätter sina spår, i San Francisco under 1973 där ett mysterium håller på att lösas, i London under 2012 där ett mord har begåtts, i framtidens Neo Seoul under 2144 där människorna klonas för att fylla ett syfte och slutligen i Big Isle, 106 år efter undergången. Av dessa historier så är det just de som tar sin plats i framtiden som tilltalar mig mest och speciellt den under 2144 där tekniken har gått framåt men där levnadssättet inte verkar allt för tilltalande för personerna i fråga.

 

Framtiden både lockar och skrämmer mig. 

 

Cloud Atlas må kanske både vara konstig och komplex men det är ändå något med filmen som gör den intressant och tilltalande. Allt rullat med andra ord på någorlunda bra ända fram till en onödig jävla scen i sista tredjedelen utav filmen, där en liten oskyldig hund kallblodigt skjuts till döds. Som ni kanske vet så har jag väldigt svårt för sådan här incidenter på film och just därför höll också Cloud Atlas på att möta en betydligt mörkare dom än vad den nu gör. Förutom denna onödiga scenen så finns det även vissa stunder som är något sega men på det stora hela så är Cloud Atlas en vacker, intressant och bra film. Kanske inte överdrivet bra men ändå lite bättre än medel.

 

Det kryllar av farliga typer. 

 

FILMINFORMATION: