Jag har som mål att försöka se alla filmer som den före detta Stargate SG-1 skådespelaren Corin Nemec medverkar i och detta betyder dock att det blir en hel del B-filmer för min del, vilket jag inte har något emot. Det är nämligen så att Corin inte gör som många andra, utan istället för att stiga mot toppen så tar han ett steg närmare botten med varje film han gör och det är faktiskt lite synd, för vill han så kan han. Dock märks det inte alls när han här tar sig an den rätt så ruttna B-filmen Sand Sharks, en film där hans karaktär Jimmy Green inte bara försöker skoja till det utan där Corin själv förstör hela sin karriär på köpet.

 

 

Sand Sharks är just en sådan där dum B-film som överdriver det mesta och filmens handling är så dum som den bara kan bli. Ja, det rör sig om hajar som simmar runt i sanden. Trots detta så överlever nästan filmen med hjälp av sina många brister och brister finns det många av, för många, men det blir ändå lite småkul emellanåt. För med dumma beslut och med en dum handling så kommer också en hel del skratt. Dock skrattar jag ju nu inte med filmen och dennes karaktärerna utan jag skrattar åt dom, men skratt som skratt och det blir lite underhållande när man minst anar det.

 

Ja, vad ska man säga om dessa sandhajar...

 

Som vanligt är effekterna i en B-filmen som denna under all kritik och jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta när de visar sig i bild. Dessutom så är den ena skådespelaren sämre än den andra och jag undrar om de ens har fått betalt för sitt så kallade jobb eller om de bara gör det på skoj. Det känns nämligen inte som om att de tar sitt jobb på allvar utan att de istället riktar in sig på att ha kul. Men i vilket fall som helst så dyker det upp lite fejkblod och folk blir uppätna av sandhajar lite titt som tätt och även om jag kanske vill bry mig om offren så går det inte, jag bara småflinar åt incidenterna i Sand Sharks.

 

Ett gäng amatörer.

 

Så ja. Sand Sharks är en rätt så genomrutten film men som ändå har en viss charm över sig, och den charmen kan i sin tur locka fram en del desperata skratt. Allt som krävs är att man har lite kärlek gentemot B-filmer och det har ju som bekant jag. Inte för att jag säger att filmen är bra, för det är den verkligen inte, men den lyckas ändå underhålla mig med sitt fiasko.

 

Fejkblod är aldrig fel... tydligen.