Lina är namnet, född 1984-06-04 och uppfostrad på gott och ont av min gamla föräldrar i ett stort hus på den så kallade gräddhyllan. Ett hus som jag hoppas på att få ta över gratis då jag aldrig kommer ha råd att köpa ett eget.

Livet började "bra" då jag höll på att dö innan jag fyllt två. Sjukvården här i Karlshamn blundade för min diabetes och skylde på maginfluensa. Jo, man har ju det i ett halvår eller så fall ni inte visste det. Bytte sjukhus och där behövde de bara lukta på mig för att ställa en diagnos. Så det ordnade till sig och vi kan nog kalla mig för en sprutmissbrukare sen 1986 och fram till den dagen jag dör. Och till råga på allt så har jag även gluten allergi och ont både här och där. Lider även av ständig trötthet som jag antar är kopplat till min långa sjukdomshistoria.

Jag har inga syskon, men min mamma var dagmamma så jag växte upp med ca 10 andra barn. Det var väll kul när man var liten, men ju äldre man blev desto jobbigare blev det. Man fick ju inte vara i fred någon stans. Tack o lov så la mamma ner jobbandet när jag blev lite äldre och jag fick äntligen lite lugn och ro. Saknar dock att inte ha ha några syskon, för mina föräldrar är riktigt gamla och här står jag själv och måste snart ta hand om allt.

Jag är nog en rätt tråkig människa då jag inte har mycket till intressen, mest för att jag saknar orken till att göra något och kommer inte ihåg hur det är att må bra fysiskt. Jag jobbar, sover, jobbar och sover igen. Där emellan ser jag mycket på film och serier som tar upp mycket av min lediga tid. Jag lägger mellan 1000-2000 kr i månaden på mina filmer och serier så jag hade behövt en fet löneförhöjning, men det fick jag ju inte detta året heller. Så det blir att leva på "nudlar" nästa år med.

Jag är lite av en ensamvarg och trivs med det. Jag orkar sällan träffa människor och när jag väl gör det få det vara i små mängder. En och annan fest går väll ann då och då.
Mitt allt här i världen är min katt Keso som jag hade kunnat dödat för. Den som ens bara tittar elakt på henne kan vänta sig en kniv i strupen. Jag värdesätter djuren mer än människorna och skulle heller skaffa mer katter än barn. För att offra hela sin fritid åt att uppfostra en snor unge är inte min grej, då tar jag hellre några djur. De sköter sig till största delen själva och är inte i vägen när de är runt om kring en, som en unge eller annan människa däremot är. Vi människor är grymma och elaka, vi dödar för att det är kul och värdersätter inte andras liv. Så varför sätta mer såna varelser till världen när man kan ha oskyldiga små djur runt om kring sig som dessutom inte vill någon illa?

Detta var kanske inte mycket till presentation, men lite tråkig info om mig själv och mitt inte allt för spännande liv.