SG•U Stargate Universe (2009-2011)
SG•U Stargate Universe (Sci-fi/Drama/Äventyr):
När en dold bas anfalls får en grupp soldater, forskare och servila slänga sig genom stjärnporten som en sista räddning och de hamnar då på ett uråldrigt skepp, The Destiny. Rymdskepp skapade av De Gamla för miljontals år sedan och skeppet skickade då också iväg tvärs över universum för att placera ut nya Stjärnportar. För att ta sig ombord Destiny krävs en nionde chevron som drar mer ström än vad Stargate Command kan hitta och nu får männen och kvinnorna ombord på skeppet göra så gott de kan för att överleva samtidigt som de jobbar på att hitta en lösning som ska kunna ta dom hem igen.
TV-SERIEN FÅR:
Några av Destinys passagerare.
Stargate Universe utspelat sig tack o lov ombord på ett rymdskepp, Destiny, vilket också blir lite av seriens räddning. Jag kan dessutom inte minnas att det finns någon fiende som här blir uttjatade, vilket är något som vi tyvärr få uppleva i de andra två serierna. Dessa två punkter (rymdskeppet och inga uttjatade fiender) är de som tilltalar mig mest men tyvärr så beger sig Stargate teamet iväg genom Stargaten lite för ofta och de hamnar då också på ett gäng rätt så tråkiga planeter. Men det finns självklart även de planeter som är någorlunda intressanta och just därför blir det inte potatismos av hela skiten.
Fördelen med Stargate Universe är att serien till största del utspelar sig i rymden.
Stargate Universe må ha sina brister men här finns ändå en hel del element som lockar mig. Det är inte bara science fiction äventyret i sig som tilltalar mig utan det är även romantiken som spirar ombord på skeppet. Det är mer drama här i Stargate Universe än vad det någonsin har varit i en Stargate serier och kanske är det därför som jag sugs in och uppskattar det som de flesta hatar. Serien har dessutom fått smeknamn som: "Stargate Voyager: Boldly go where every show has gone before" och "Stargate 90210: In space no one can hear you angst" och jag skulle ljuga om jag sa att de inte var passande. Men trots en del fula men ack så sanna smeknamn så gillar iallafall jag Stargate Universe, men min kärlek räckte tyvärr inte för att ge serien ett riktigt slut. Stargate Universe slutar ändå någorlunda bra men det finns också en öppning för en fortsättning, allt eftersom seriens skapare hoppades på att en annan kanal skulle vilja plocka upp den efter nedläggningen. Det har nu gått 2 år så risken att det sker är minimal, men jag lever iallafall på hoppet samtidigt som jag njuter av det lilla vi får.
Romantiken är en utav lockelserna.
Veronica Mars (2004–2007)
Veronica Mars (Drama/Kriminalare):
Veronica Mars jobbar lite smått för sin far Keith Mars som är en före detta polischef och som nu mera jobbar som en privatdetektiv, samtidigt som hon betar av skolan. Dock kan hon inte riktigt släppa det olösta mordfallet på sin bästa vän Lilly Kane och därför tar hon saken i egna händer så fort hon få chansen.
SERIEN FÅR:
Serien Veronica Mars följde jag slaviskt när SVT visade den under 2004-2007. Strax därefter köpte jag serien på DVD men det tog lång tid innan jag började se om den, närmare bestämt 5 år. I slutet av 2012 började jag återigen se serien, men då i min egna tack och då gick det undan må jag lova. Veronica Mars har en klang som få serier har idag och vi skulle nog kunna säga att den är rätt så unik. Det är en high school miljö som sticker ut i det vuxna livet då Veronica Mars (Kristen Bell) går i sin pappas fotspår och jobbar lite lätt som en privatdetektiv vid sidan om skolan. Serien blandar vuxen jobb med de klassiska skolproblemen som alla har, där kärlek och svek tar upp en stor roll och där de äkta vännerna är få. Men Veronica är ju inte som alla andra. Hon är smartare, slugare och har sin framtid någorlunda planerad.
På sin fritid går Veronica i sin pappas fotspår.
Under seriens gång få vi följa Veronica medan hon löser det ena fallet efter det anda, en del är små och en del är lite större. Dessutom blir det en hel del dramatik då hon växlar mellan pojkvänner som Duncan Kane (Teddy Dunn) och Logan Echolls (Jason Dohring), två killar som båda har ett förflutet med Veronica själv och hennes avlidna vän Lilly Kane (Amanda Seyfried). Vid sidan om jobbet, skolan och kärleken så klurar även Veronica på vem som mördade hennes bästa vän Lilly och det är också vägen till att lösa det mordfallet som serien i grund och botten går ut på tillsammans med att knäcka ett våldtäktsfall. Under hela den första säsongen av Veronica Mars är det Lilly Kanes mord som finns i åtanken och när vi sedan kommer in på den andra säsongen så må vi kanske veta vem som dödade henne men våldtäkten är då fortfarande olöst, nämligen den som Veronica råkade ut för strax efter Lillys död.
Mysterium, drama och romantik är nyckelingredienserna i Veronica Mars.
Veronica Mars är nog en utav de bästa drama och ungdomsserier som kom ut under 2000-talet och hur mycket vi en må önska så lär det aldrig dyka upp en serie som denna igen. Chocken blev dessutom stor när serien inte fick sin fjärde säsong beviljad och ingen kan riktigt förstå varför serien lades ner. Tittarsiffrorna stod i blom och fansen var många trots att serien kanske tappade något av sin glöd under den tredje och sista säsongen, en säsong då Veronica dessutom börjar på college. Men på det stora hela så håller Veronica Mars samma tempo och känsla rätt igenom alla sina 3 säsonger och ett ungdomsdrama som detta få man leta länge efter. Men torka inga tårar, för Veronica Mars filmen är äntligen på G.
Mordet på Lilly Kane driver den första säsongen.
Homeland, säsong 1 (2011)
Homeland, säsong 1 (Drama/Kriminalare/Mysterium):
Marinsoldaten Nicholas Brody försvann i Irak och antogs då vara död. Men nu, 8 år senare hittas han och blir klassade som en hjälte. Dock misstänker CIA agenten Carrie Mathison att han har vänt sida och att han nu är en spion som nu planerar en attack mot Amerika.
HOMELAND, SÄSONG 1 FÅR:
Carries stora hobby.
Homeland har en spänning som är blandad med en viss seghet och som i sin tur få mig att utveckla ett svagt beroende för serien. Det tog mig drygt en eller två veckor att se klart säsong 1 och eftersom säsong 2 inte släpps på Blu-ray fören i september 2013 så är väntan nu lång och olidlig. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det ju, men att jag sedan inte tror på det dumma uttalandet är en helt annan femma.
Jag känner igen den längtan som jag ser i dina ögon Jessica.
Dock är allt inte en dans på rosor när det kommer till Homeland utan det finns små detaljer i serien som retar upp mig, förutom segheten. Brodys och hans fru Jessicas (Morena Baccarin) dotter Dana (Morgan Saylor) är 16 år och det framgår inte hur gammal Jessica själv är, men Morena Baccarin som spelar henne var blott 32 år gammal när säsong 1 spelades in och hennes karaktär ser inte ut att vara en dag äldre än så heller, så jag får inte ihop matematiken. Damian Lewis som vi ser i rollen som Nicholas Brody, var däremot exakt 40 år när säsong 1 spelade in och det verkar ju mera rimligt. Ja, jag vet att det är dumt att hänga upp sig på såna här små detaljer, men det är precis det jag gör och därför retar jag också upp mig på de tydliga felen. Eller så var Jessica helt enkelt bara barnet själv när hon blev gravid.
Familjen Brody.
Homeland skapar som sagt ett visst beroende hos tittaren och serien är en utav de lite bättre som går på teve just nu, men det är ändå något som saknas och jag blir dessutom förvirrad av handlingen som är rätt så rörig. Ena sekunden tror jag att jag har fått kläm på det hela och i nästa så är jag precis lika vilsen som jag var för en stund sedan. Men det är också därför som jag vill se mer av serien och förhoppningsvis så kommer jag få fatt i alla trådarna så småningom och då också känna mig tillfredsställd. Som avslutning vill jag också tacka Discshop för denna gåva.
Vad är det du döljer Brody?
Stargate Atlantis (2004-2009)
Stargate Atlantis (Sci-fi/Action/Äventyr):
Den omtalade staden Atlantis som sägs har försvunnit ner under havets yta har nu återfunnits av ett gäng forskare, men Atlantis finns inte längre på jorden utan på en annan planet i Pegasusgalaxen. Ett nytt Stargate team sätts ihop och skickas till den förlorade staden för att utforska Atlantis där de sedan ska skicka information om deras upptäcker tillbaka till jorden. Teamet är väl medvetna om att de kanske inte har någon möjlighet till att ta sig tillbaka till jorden såvida de inte hittar någon teknologi i Atlantis som kan föra dom hem igen och farorna är många i den främmande galaxen.
TV-SERIEN FÅR:
Stargate Atlantis är en spin-off serie på Stargate SG-1 vars åttonde säsong går parallellt med säsong 1 av SGA. Till skillnad från SG-1 så är basen för Atlantis teamet på en främmande planet i en annan galax och serien utspelar sig därför mer i rymden än den föregående serien, vilket jag självklart uppskattar. Det är lätt att binda sig samman med karaktärerna och jag fattar tycke för de flesta rätt så fort, med undantag för vissa. Till min stora belåtenhet är det även lätt att slash:a ihop vissa utav karaktärerna, John Sheppard (Joe Flanigan) och Rodney McKay (David Hewlett) blir i fansens världen McShep då vi ser en romantik som egentligen inte finns där och detta gör hela serien bra mycket roligare. Dessa två råkar även vara mina favorit karaktärer och Joe Flanigan och David Hewlett har en otrolig kemi emellan sig som bara ökar kärleken jag känner gentemot dom och hela serien.
♥ McShep ♥.
Precis som i Stargate SG-1 så finns det dock även här ett gäng fiender som tjatar ut storyn genom att alltid finns med och denna gång är det en ras som kallas för Wraith, en ras som bokstavligt talat suger livet ur sitt offer med sina bara händer. Men på det stora hela så bjuds vi på ett varierande äventyr med faror som lurar i varje hörn och som grädde på moset förekommer det även lite lätt romantik där emellan.
The Wraith, SGA teamets största fiende.
Jag har dock lite svårt för att bestämma mig för om jag gillar SGA eller SG-1 bäst. För även om SG-1 är originalserien som tog mig med storm och som dessutom har fem säsonger mer än SGA så är charmen mellan två av karaktärerna i SGA så otrolig att den övervinner det mesta. Dessutom så vinner nog SGA teamets äventyr i längden då mycket tar plast i rymden och ombord på olika rymdskepp. Men på det stora hela så är de båda serierna nästan jämlika när det kommer till bra:het.
Några av de medverkande under seriens gång.
Stargate SG-1 (1997–2007)
Stargate SG-1 (Sci-fi/Action/Äventyr):
(Serien Stargate SG-1 är en fortsättning på filmen Stargate ifrån 1994).
En hemlig militär grupp som kallas för SG-1 sätts ihop för att sedan ta steget genom en så kallad Stargate, en port till andra planeter. Deras uppdrag går ut på att upptäcka och utforska nya världar men alla planeter är inte fridfulla och snart har den skaffat sig en del fiender.
TV-SERIEN FÅR:
Stargate SG-1 är en serie som tar efter där filmen Stargate från 1994 lämnade oss. Serien innehåller på ett ungefär samma karaktärerna men skådespelarna är utbytta och det blev till det bättre om ni frågar mig. Fördelen med en serie är helt klart att den varar längre än en film och just Stargate SG-1 fick hela 10 säsonger samt två filmer som jag nu har gottat mig igenom, igen. Jag föredrar egentligen science fiction serier (och filmer) som utspelar sig i framtiden och/eller i rymden och det är något som Stargate SG-1 inte gör, med undantag för vissa avsnitt. Utan här tar SG-1 teamet genvägen genom rymden med hjälp av en Stargate som med ett litet knapptrycka tar dem dit de vill på bråkdelen av en sekund. Men även om Stargate SG-1 inte faller in under mitt drömscenarion så duger serien gott och väl samtidigt som den ger mig möjligheten till att drömma mig bort och "slash:a" Jack O'Neill (Richard Dean Anderson) och Daniel Jackson (Michael Shanks). Men det finns dock även nackdelar med en serie som håller på i all evighet.
Några få utvalda personer som ingår i Stargate programmet.
När Stargate SG-1 gick på TV för några år sedan så älskade jag serien över allt annat på jorden, men nu när jag har sett alla 214 avsnitten i ett svep så delar jag inte längre samma känslor med mig själv och svaret på frågan om varför är rätt så enkel. Jag hatar nämligen när man tjatar ut en och samma fiende tvärs igenom en hel serie och detta är precis vad Stargate SG-1 gör. De har inte bara en stor fiende utan snarare tre och utav dessa tre så hatar jag två av dem. Först på min hat lista hittat vi rasen Goa'uld som finns med på ett spår som tar oss från det första avsnittet i säsong 1 till slutet av säsong 10. Någon stans i mitten av serien hittar vi The Replicators som faktiskt är de enda utdragna fienden som jag tycker om, men även dessa blir något uttjatade i längden och då syns de inte till allt för ofta. Sist men inte minst så har vi den extremt tråkiga rasen The Ori som tar upp nästan all tid i säsong 9 och 10 och det är absolut mer än vad vi behöver.
Stargate SG-1's största fiender.
Men om vi blundar för de uttjatade och långdragna fienderna som aldrig tycks försvinna så finns här även många helt underbara avsnitt och det är just de små avstickarna som gör hela serien, vill säga de avsnitten som inte riktar in sig på verken The Goa'uld eller The Ori. Utan det är de lösa avsnitten som man kan se utan att behöva oroa sig för att missa något stort i handlingen och det är just så jag vill ha mina serier. En början och ett slut på varje avsnitt med undantag för karaktärernas utveckling inom jobbet och på den privata fronten. Stargate SG-1 må ha varit bättre första gången jag såg den men serien håller än idag och jag tror nog att alla sci-fi nördar där ute redan har sett denna, men har ni nu inte gjort det så se till att göra det.
Stargate SG-1 fortsätter på film:
Cleopatra 2525 (2000-2001)
Cleopatra 2525 (Sci-fi/Action):
Cleo är en exotisk dansare som fryser ner sig under året 2001 och vaknar av misstag upp under 2525. Nu befinner hon sig 500 år in i framtiden, i en annorlunda och främmande värld där hon tillsammans med 2 andra kvinnor kämpar mot onda robotar som har tagit över världen.
Serien får:
Serien är precis lika B som ni ser här ovan i det riktigt dåliga introt (hittade nämligen ingen trailer) och just därför blir äventyret rätt så underhållande och lite små roligt. Trots sin stora B-het så har serien en rätt så härlig charm över sig och bjuder på ett underligt och futuristiskt äventyr. Special effekterna i Cleopatra 2525 är dessutom så kassa att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta, men det är både på gott och ont då detta bidrar till seriens charm. De flesta karaktärerna i serien ser ut att komma direkt från ett playboy party och roboten Mauser ser minst sagt ut som en manlig strippa. Men jag misstänker att det är hela planen med upplägget av serien då Cleo är en strippa som vaknar på 500 år in i framtiden. Ett stort minus är dock att det känns som om att serien inte fick något slut och lämnar en massa frågor obesvarade. Cleopatra 2525 består av 2 säsong där de första varar i ca 30 minuter, men någon gång i mitten av säsong 2 blev avsnitten längre för att fylla ut ett glapp i sändningstiden nere i USA. I vanliga fall hade nog jag blivit glad, men nu blev jag bara uppretad då avsnitten blev får långa och utdragna. Trots sina brister och töntighet så är detta en serie som är någorlunda värd att se.
Sally (1999)
Sally (Komedi):
Sally är en något speciell 34-åring som fortfarande bor hemma hos sin pappa som är skomakare. På väg till sitt jobb på biblioteket hjälper Sally sin pappa med att gå in kundernas skor och hon har en tendens att alltid komma för sent. Trotts sin ålder så beter hon sig som ett barn och drar till med både den ena och andra lögnen för att komma undan med sina snedsteg.
Serien får:
Sally är en svensk serie vars avsnitt bör ses med lite mellan rum då de alla är rätt så lika. Sally vaknar upp på morgonen, går in folks skor på väg till jobbet, hon kommer alltid för sent men väl på plats slår hon vad med sin kollega och bjuder hem någon på middag för att sedan alltid förlora vadslagningen. Alla avsnitt har med andra ord samma handling det är bara vadslagningen som skiljer dom åt. Därför är det bra om man sprider ut avsnitten så det inte bli tjatigt. Men detta är faktiskt en av de få svenska serier som jag tycker om och som dessutom är riktigt rolig. Maria Lundqvist ser vi i rollen som Sally och hon gör detta perfekt. Något som annars kan kännas tillgjort känns inte det minsta tillgjort och det säger ett och annat om skådespelar insatsen. Tyvärr så saknar serien några skådespelare, för samma skådespelare återkommer gång på gång i olika roller. Men vad gör det när serien bjuder på mängder av skratt och en rolig stund. Serien består av 2 säsonger med 8 avsnitt per säsong och även om serien är något idé fattig så tror jag lätt att den hade kunnat överlevt ett bra tag till.
Alias (2001-2006)
Alias (Action/Drama):
Sydney Bristow få ett jobb som en agent hos SD-6, vad hon tror är en hemlig del av CIA. Men när hennes fästman blir mördad visar det sig att hon jobbar för de personerna som hon trodde att att hon bekämpade. Hon tar då beslutat att blir en dubbelagent åt de riktiga CIA och på så vis förstöra SD-6.
Serien får:
Alias består av 5 säsonger och enligt J.J Abrams slutade de när de var på topp, men där kan jag inte riktigt hålla med. För under den 5:e och sista säsongen blir serien tragiskt nog mycket sämre men den blir ändå inte dålig, den tappar helt enkelt bara stinget då många av skådespelarna försvinner och lämnar serien i en döds grop. Men fram tills den 5:e säsongen så är detta en riktigt bra serie som fångade mitt intresse från dag ett. Jennifer Garner som fick sitt stora genombrott med denna serien ser vi i huvudrollen som Sydney Bristow. Hon gör ett fantastiskt jobb och ger verkligen serien liv när hon byter skepnad som en kameleont i varje avsnitt för att sedan återgå till sitt originella jag. Serien bjuder på spänning, action, romantik, och även lite sci-fi. Vill säga allt det som jag tycker om. Serien gick på TV under 2001-2006 och har ni missat den så har ni missat mycket och då borde ni allt ta och se den nu. Alias kräver dock att man har ett öppet sinne för overkliga saker, för här går vi långt utanför de normala gränserna. Det är bland annat flygande vattenfyllda röda bollar, zombie liknande varelser, kloning, folk som inte tycks kunna dö, konstigt teknologi och fighter som är omöjliga att överleva. Men även om serien är overklig så köper jag det och tror på det jag ser. Alias är en grymt bra serie som dock varade en säsong för länge, men trots detta så önskar jag att den inte hade tagit slut.
Miami Medical (2010)
Miami Medical (Drama):
En grupp skickliga kirurger som lever för sitt jobb på en av USAs mest framstående trauma enheter. Här behandlar de patienter med livshotande skador och tillsammans kämpar de för att rädda liv.
Serien får:
Miami Medical är ytterligare en av alla de tv-serier som blev nedlagd på tok för tidigt då serien enbart fick 13 avsnitt och sedan mötte den sin död. Tack o lov så är detta inte en "fortsättning följer" serier så vi fick iallafall typ ett avslut då alla avsnitt har ett. Men vi fick tyvärr inte reda på allt det som jag kan tänka mig att vi alla hade velat veta, så som personliga grejer om våra karaktärer, men det får duga ändå. Dessutom så får jag passa på att gnälla över att avsnitten inte visas i rätt ordning, om jag nu inte har gått och blivit helt snurrig vill säga. Jag förstår dock inte varför Miami Medical blev nedlagd, tittarsiffrorna var inte helt värdelösa och serien har en viss charmig som både sprider och ger oss glädje samt sorg. I det stora hela så är det inget fel på serien, den hade bara behövt lite mer tid för att nå sitt fulla och rätta potential.
Jericho (2006–2008)
Jericho (Drama/Action):
Efter ett flertal kärnvapenexplosioner runt om i USA blir den lilla staden Jericho isolerade från resten av omvärlden då staden blir utan el. Invånarna får nu göra så gott de kan för att överleva och lösa de problem som uppkommer, samt försöka få information om vad som verkligen har hänt.
Serien får:
Jericho är precis som många andra en serie utan slut och detta är ett problem som börjar bli allt för vanlig. Serien blev först nedlagd efter sin första säsong men tack vare sina fans så fick den en andra säsong med "hela" 7 avsnitt. Jericho fick slutligen 2 säsonger med totalt 29 avsnitt men där efter tog sagan slut, utan att faktiskt ha ett slut, i alla fall i tv-format. Säsong 3 ska tydligen finnas ut i ett serietidnings format och det har länge snackats om att vi ska få en avslutande film. Men den drömmen förblir nog bara en dröm då serien har varit död i flera år. Så stör ni er på serier utan att riktigt och värdigt slut så kanske in inte ska se den. Tyvärr så är detta jävligt synd, för Jericho är faktiskt riktigt bra om man ser förbi slutet som aldrig kom vill säga. Det är lite spänning, lite kärlek och lite action. Och hade jag varit själv när jag såg serien så hade jag garanterat suttit och lipat som ett litet barn vid ett flertal tillfällen. Jericho är helt klart en sevärd serie och hade det inte varit för "slutet" så hade serien fått 4 st aliens i betyg, men nu fick den nöja sig med 3 och 2/3 av 5 möjliga. För sånt här trams som de håller på med där nere i USA retar ihjäl mig, vill säga att de avslutar saker som inte är färdig. Vad är det för mening med att ge oss en serie som inte har ett slut? De lämnar oss med en massa frågor men inget svar och kvar sitter bara en besviken publik.
Starhyke (2009)
Starhyke (Sci-fi/komedi):
Boldy going.... Where no one else wants to go.
Året är 3034 och mänskligeten är nu mera en känslokall ras som förtryckt alla sina känslor. Så när The Reptids, den sista utomjordiska rasen i vår galax, hotar med att släppa lös ett vapen som kommer återställa alla känslor måste Kapten Blowhard och hennes besättning resa bakåt i tiden för att förhindra The Reptids från att ändra det förflutna. Tyvärr så har Blowhard och hennes besättning redan utsatts för vapnet och det gör det hela bra mycket svårare att lyckas med uppdraget. För nu har de en massa känslor att dras med, känslor som de inte redigt vet hur de ska hantera.
Serien får:
Starhyke är en härlig liten serie som driver rätt så bra med Star Trek och många andra sci-fi serier och filmer som finns där ute och sånt gillar självklart jag. Därför blev det en hel del småskratt ifrån min sida under serien gång men det betyder inte att serien är bra. Utan det är snarare bara så att jag gillar den för att den är så himla kass men ändå rolig på en och samma gång, vilket oftast är fallet med parodier. Man få helt enkelt ta serien med en nypa salt och avnjuta stunden som kryllar av dumheter och dum humor.
Väntan på en andra säsong har pågått länge nu och därför kan vi nog utesluta att den kommer dyka upp, vilket självklart är lite synd eftersom detta också betyder att Starhyke inte får ett riktigt slut utan serien avslutas med ett fortsättning följer avsnitt och sånt är aldrig roligt. Men med eller utan slut så är serien iallafall underhållande, så länge man befinner sig på rätt nivå i livet vill säga.
Earth 2 (1994–1995)
Earth 2 (Sci-fi):
Året är 2192 och vi är på jakt efter ett nytt hem, en ny planet. Kolonisterna ombord ett rymdskepp kommer ur kurs och krasch landar på fel sida av den planet de ska utforska. Detta blir början på lång resa, och de upptäcker att denna planet är långt ifrån vad de tänkt sig.
Året är 2192 och vi är på jakt efter ett nytt hem, en ny planet. Kolonisterna ombord ett rymdskepp kommer ur kurs och krasch landar på fel sida av den planet de ska utforska. Detta blir början på lång resa, och de upptäcker att denna planet är långt ifrån vad de tänkt sig.
(Hittade en trailer, men där funkade inte ljudet. Så ni blir utan)
Serien får:
Låt mig säga så här, det har tagit mig sånär 2 år att komma igenom Earth 2 och då består den enbart utav 21 avsnitt. Detta är självklart en nackdel och det betyder också att det inte finns något sug som får en att vilja se avsnitt efter avsnitt. Earth 2 gick på tv när jag var liten och då gillade jag den, men nu kan jag inte riktigt säga detsamma och jag misslyckas också med att se charmen i serien. Den är faktiskt rätt så seg men ändå sevärd på något konstigt vänster. Kanske är det så att jag blir lite nedtryckt när jag ser den och allt detta på grund av att jag vet att den söta lilla flickan, J. Madison Wright som spelar True Danziger, inte längre är vid liv. Hon gifte sig och bara några få dagar efter hennes bröllop och dagarna innan hennes 22 års dag så dog hon i ett hjärtfel hon kämpat med i hela sitt liv. Jag som är blödig kan klart inte skjuta detta åt sidan när jag ser på serien utan tänker bara på att hon ligger begravd i en kista någonstans. Men om vi nu glömmer det så tar vi upp ett riktigt problem med serien. På DVD utgåvan av serien så ligger avsnitten inte i rätt ordning och detta leder till en hel del svärord under seriens gång, för nu snackar vi stora missar. I ena avsnittet fryser de ner en person eftersom hon är döende och i nästa är hon uppe och hoppar, för det som vi precis har sett har alltså ännu inte hänt. Och sedan finns det självklart ett problem till. Serien blev nämligen nedlagd och detta betyder klart att den inte har något slut, vilket aldrig är bra, och speciellt inte i detta fallet då det sista avsnittet för säsongen inte ligger i slutet av serien, utan 2-3 avsnitt där ifrån. Så DVD utgåvan är riktigt jävla kass. Hur svårt ska det vara att lägga avsnitten i rätt ordning liksom? Fast i detta fallet kan jag faktiskt förstå varför Earth 2 blev nedlagd, för den är inte vidare bra. Men som sagt, den är ändå se värd på något vänster.
Låt mig säga så här, det har tagit mig sånär 2 år att komma igenom Earth 2 och då består den enbart utav 21 avsnitt. Detta är självklart en nackdel och det betyder också att det inte finns något sug som får en att vilja se avsnitt efter avsnitt. Earth 2 gick på tv när jag var liten och då gillade jag den, men nu kan jag inte riktigt säga detsamma och jag misslyckas också med att se charmen i serien. Den är faktiskt rätt så seg men ändå sevärd på något konstigt vänster. Kanske är det så att jag blir lite nedtryckt när jag ser den och allt detta på grund av att jag vet att den söta lilla flickan, J. Madison Wright som spelar True Danziger, inte längre är vid liv. Hon gifte sig och bara några få dagar efter hennes bröllop och dagarna innan hennes 22 års dag så dog hon i ett hjärtfel hon kämpat med i hela sitt liv. Jag som är blödig kan klart inte skjuta detta åt sidan när jag ser på serien utan tänker bara på att hon ligger begravd i en kista någonstans. Men om vi nu glömmer det så tar vi upp ett riktigt problem med serien. På DVD utgåvan av serien så ligger avsnitten inte i rätt ordning och detta leder till en hel del svärord under seriens gång, för nu snackar vi stora missar. I ena avsnittet fryser de ner en person eftersom hon är döende och i nästa är hon uppe och hoppar, för det som vi precis har sett har alltså ännu inte hänt. Och sedan finns det självklart ett problem till. Serien blev nämligen nedlagd och detta betyder klart att den inte har något slut, vilket aldrig är bra, och speciellt inte i detta fallet då det sista avsnittet för säsongen inte ligger i slutet av serien, utan 2-3 avsnitt där ifrån. Så DVD utgåvan är riktigt jävla kass. Hur svårt ska det vara att lägga avsnitten i rätt ordning liksom? Fast i detta fallet kan jag faktiskt förstå varför Earth 2 blev nedlagd, för den är inte vidare bra. Men som sagt, den är ändå se värd på något vänster.
Dollhouse (2009-2010)
Dollhouse (Sci-fi/Action/Drama):
Caroline är en ung kvinna som har skrivit på ett kontrakt om att ge bort sitt liv under 5 års tid. Hon är nu Echo, en så kallad Active eller Doll. En Active/Doll har fått sina personligheter raderad för att kunna bli vem som helst och de hyrs av människor för att utföra jobb, brott eller bara förverkliga en fantasi. Mellan jobben rensas deras personlighet och de får då ett barns beteende och hålls gömda i en byggnad som kallas för The Dollhouse. Men Echo är speciell, för hon blir allt mer självmedveten.
Serien får:
Dollhouse är en underklassad serie och man måste ge den 4-5 avsnitt, för sedan blir den toppen. Men tyvärr så har inte alla det tålamodet och det är jävligt synd då detta är ett mästerverk, precis som de flesta serier av Joss Whedon. Det blir aldrig tråkigt då varje avsnitt innehåller en ny personlighet, jag tänker självklart på Echo's (Eliza Dushku) alla jag. Dollhouse kan dock bli något rörig då avsnitten är lite omkastade. Vi hittar pilotavsnittet, som aldrig visades på tv, på den fjärde skivan i säsong 1 instoppad bland extramaterialet. Sedan har vi det sista avsnitten i säsong 1 (Epitaph One, S01E13) och det sista i säsong 2 (Epitaph Two: Return, S02E13) som hör ihop och tar plats flera år efter resterande handling i serien. För att underlätta tittande borde man vänta och se dessa två avsnitten till allra sist, annars kan det lätt bli rörig. Dollhouse är serien som börjar något svagt med som blir stark med tiden och när vi når säsong 2 har tempot ökat och serien bli då som en drog som jag inte kan sluta att titta på. Detta är en riktigt bra serier som tar mig med storm och jag älskar ärligt talat allt som jag ser.
Defying Gravity (2009)
Defying Gravity (Sci-fi):
Under år 2052 får vi följa 8 astronauter på deras 6 års långa uppdrag ombord rymdskeppet Antares, där se ska utforska vårt solsystem bit för bit. Fast vad de inte vet är att ledningscentralen har förberett ett hemliga uppdrag åt dem. Parallellt med vardagslivet ombord Antares följer vi deras utbildning nere på jorden, vilket tar plats fem år tidigare.
Serien får:
Defying Gravity saknar det jag fastade för, den saknar ett slut. Det finns inget värre än när skaparna lämnar bra serier utan slut och bra är just precis vad Defying Gravity är. Detta är en sci-fi serie som sägs vara skapad för kvinnor och "Grey's Anatomy i rymden" är orden de valt att uttrycka sig med. Men jag kan inte riktigt förstå varför denna skulle vara mer lämpade för kvinnor än andra sci-fi serier. Jag kan nämligen inte se så stor likhet mellan Defying Gravity och Grey's Anatomy, utan kanske bara något litet här och där. Sci-fi är sci-fi vad de än jämför det med, och gillar man inte det så är det kört även om de påstår att det finns likheter med ett stort och känt drama. Som kvinna kan jag ju säga att jag gillar Grey's Anatomy men om jag fick välja så hade jag lätt valt mina rymdserier. Och fall ni undrar så är det samma skapare till dessa båda serier.
Dock kan Defying Gravity bli lite rörig ibland eftersom de hoppar fram och tillbaka i tiden, men det är inte så farligt. Handlingen är bra, men tyvärr så får vi inget slut på det stora hela då serien blev nedlagd efter 13 avsnitt. Hade Defying Gravity bara fått fortsätta så hade den nog kunnat bli stor, iallafall i nördarnas värld, alltså min värld. Men även om serien inte har ett slut så tycker jag den är sevärd. Varför? Jo, för jag lipar som ett barn lite här och nu och detta betyder inte att det är en sci-fi serier för gråtfärdiga kärringar, utan det betyder bara att det finns lite inslag av dram.
Sci-fi serier, Topp 12:
Som jag sa för länge sen så skulle jag lägga in mina gästinlägg jag hade i Sci-fi bloggen även här, och det gör jag nu.
Så här har ni:
Sci-fi serier, Topp 12:
1.
Firefly, som är skapad av vår egna mästare Joss Whedon, som även gett oss Buffy och Vampyrerna, Angel och nu Dollhouse. Firefly påminner lite om Cowboys i rymden, fast utan hästar och fula hattar.
Jordens resurser är förstörda och människorna har bosatts sig på olika planeter och månar. Besättningen på Serenity tar alla de jobb de kan komma över bara för att få lite pengar så de kan överleva dagen.. typ... så som smuggling och stölder.
2. 
Farscape, ett mästerverk om ni frågar mig. Ben Browder och Claudia Black (också kända från Stargate SG-1) har sån personkemi i denna serien att det slår gnistor. Och romantiken är ju nått som jag självklart e svag för. Annars har denna serien en sån charm mycke p.g.a att de har använt "dockor" när det kommer till att skapa många aliens, ingen animation här inte.
Iaf, John Crichton slungas av misstag genom ett maskhål och hamnar i en annan del av universum. Han blir indragen på ett levande skepp, med namnet Moya, som är kapat av förrymda fångar. John blir på nått vänster en del av gänget, men hans stora mål är dock att hitta ett maskhål som leder tillbaka till jorden.
3. 
Battlestar Galactica, remakern på den gamla serien med samma namn från 70-talet. Men denna gången finns det lite kvinnor med i det hela, och inte bara en massa män som tror de är nått.
Mänskligheten har åkt på storstryk i kriget mot cyklonerna, som numera ser ut som oss, och en liten grupp överlevare flyr undan fiendens styrkor för att ta sig till den mytiska 13:e kolonin, jorden.
4. 
Stargate SG-1, fortsättningen på filmen med namnet Stargate. Skådisarna är visserligen utbytta och MacGyver (asså RDA som fått rollen som Jack O'Neill) har hoppat in för att ta sig genom stjärnporten för besöka andra planeter, skaffa sig lite fiender och en och annan vän.
5. 
Stargate Atlantis, spin-off till SG-1, men håller ändå samma mått.
Atlantis är hittad, men inte i vår galax. Ett team slungas i väg genom "stjärnporten" för att undersöka saken, utan vetskap om vad de kommer hitta och om de kommer kunna ta sig hem. Och hem, kommer de då inte. Även i denna stöter mänskligheten på en och annan ond fiende, men skaffar även här sig en och annan vän.
6. 
Dollhouse, ytterligare en underbart bra serie av alla våras mästare Joss Whedon, som även denna råka vara super bra. Men man får ge den 4-5 avsnitt innan man upptäcker hur bra den är, så ha tålamod. Och för att glädja alla galna fans där ute (som säkert redan vet detta) så kommer Dollhouse att få en 2:a säsong. Jag är iaf överlycklig.
Dollhouse handlar till största del om en ung kvinna vid namn Echo, en medlem av en grupp människor som är kända som Actives eller Dolls. The Dolls har fått sina personligheter rensade så att de kan anpassa sig med nya personer. De anlitas för särskilda jobb, brott, fantasier, och enstaka goda gärningar och får då en ny personlighet inpräntad i hjärnan. Mellan uppgifter, blir de hjärntvättade så de får ett småbarns beteende, och bor i ett laboratorium i en gömd byggnad kallad "The Dollhouse". Echo, som från börjar är hjärntvättad, blir allt mer självmedveten, vilket kan ställa till problem.
7.
Star Trek: Voyager, den bästa av Star Trek serierna om ni frågar mig.
Voyager och dess besättning slungas i väg 75 000 ljusår från jorden. Färden hem är lång och fylld av faror och kommer ta si sådär 75 år. Och så klart blir det kärlek på vägen hem.
8. 
Star Trek: Enterprise, serien som de flesta hatar, men inte jag. För jag tillhör en av de få som faktiskt gillar denna bra mycke mer än de gamla hederliga serierna i Star Treks historia.
Enterprise är börja på äventyret, innan Kirk, innan Picard, innan allt. Detta är helt enkelt början på mänsklighetens utforskade av rymden med skeppet Enterprise.
9.
Dark Angel, som James Cameron ligger bakom, är ett rätt så mörkt framtidsdrama med den helt underbart vackra Jessica Alba i huvudrollen. Vi kommer även få se den hyper snygga Jensen Ackles i denna serie, vilket är ett stort plus för oss kvinnliga tittare. Så jag gillar nog denna mycke pga av att det e så otroligt många skönheter i serien.. Men men..
Vi flyttar fram oss till 2019, då en stor puls har slagit ut det mesta. Världen är fattig och "trasig". Max som är genmanipulerad och kämpar var dag för att hålla sig undan Manticore, företaget som skapade henne.
10. 
Terminator: The Sarah Connor Chronicles, en helt fantastisk serien med Summer Glau i spetsen som heta terminatorn Cameron. Tyvärr är FOX dumma i huvet och har självklart dödat denna underbara serie. Så 2 säsonger är allt vi får, livet är inte rättvist..
TSCC utspelar sig efter dem andra filmen, Terminator 2: Judgment Day och Sarah Connor förbereder sin son, John Connor, för att leda kriget mot domedagsmaskinerna som har som uppgift att fullständigt förinta den mänskliga rasen. Deras enda beskyddare är en kvinnlig Terminator, Cameron.
11. 
Seven Days (eller 7 Days), lite kul att jag tar med denna serien då jag knappt sett den än. Har bara sett några avsnitt, men gillar det jag ser. Har liksom inte haft tid att se klart den än, men den ligger på hylla och väntar.
Frank B. Parker, en före detta militär och CIA-agent, som blivit inspärrad på en hemlig mentalinstitution, blir "räddad" av den amerikanska underrättelsetjänsten som har hittat ett bekvämt sätt att lösa problem på. Genom att resa tillbaka i tiden och förhindra katastrofer. Ett problem dock, man kan bara resa tillbaka 7 dagar i tiden.
12. 
Supernatural. Okej, detta är inte sci-fi, nått litet ibland kanske, men detta måstes alltså ses ändå. För detta är så sjukt bra. Jensen Ackles och Jared Padalecki är båda superheta och får oss kvinnor, och säkert en del män, att dregla. Serien är fylld av skön humor, lite obehagligheter, tillfällig kärlek och lite sorg som klart får den mig att fälla en tår här och där, jag e så blödig. Iaf...
Supernatural handlar om bröderna Dean och Sam Winchester som växte upp med en pappa, John Winchester, som jagade monster i alla dess former (spöken, vampyrer, demoner m.m), ett liv de båda bröderna lagt på hyllan. Men när deras pappa en vacker dag försvinner får Dean och Sam kasta sig in i livet som "jägare", allt för att hitta/rädda sin far.
American Dreams (2002–2005)
Drömmarnas Tid Originaltitel: American dreams (Drama):
Under 1960-talets Amerika får vi följa familjen Pryor i Philadelphia som som upplever 60-talet med rasism och svart medvetenhet, kvinnans frigörelse och Vietnamkriget. Och Bandstand då så klart.
Serien får:
Jag är ju inte så superförtjust i dramaserier, men American Dreams fungerar alldeles utmärkt för mig. Kanske för att det är 60-talet som vi här få se och det är årtionde som jag råka gilla. Dessutom bevisar serien att man antagligen hade roligare för, fast på ett annat vis. Uppfostran var visserligen strängare och hårdare men glädjen är större än vad den är i dag, ett charmigt liv på 60-talet är helt enkelt vad vi här få se. Dock så fick inte American Dreams något slut utan det var tänkt som en säsongs avslutning när den 3:e säsongen nådde sitt slut, men i vanlig ordning så blev den nedlagd istället och det är verkligen synd eftersom vi blir lämnade med en del frågor. Jag personligen hatar när man fastnar för något som sedan bara slutar tvärt utan något som helst avslut. Fast tack o lov så fick American Dreams ett litet avslut, där av kan man förlåta det hela.
Terminator: The Sarah Connor Chronicles (2008–2009)
Terminator: The Sarah Connor Chronicles (Sci-fi):
Mänsklighetens framtida ledare och hans mor måste tillsammans med deras enda beskyddare, en Terminator, återerövra sin gemensamma framtid. Sarah Connor förbereder sin son för att leda kriget mot domedagsmaskinerna som har som uppgift att fullständigt förinta den mänskliga rasen.
Serien får:
Oj oj oj! Terminator: The Sarah Connor Chronicles är bra, riktigt bra. Det är typ bara en sak som stör mig med serien och det är att de satte en brunett, Lena Headey, i rollen som Sarah Connor. Jag menar, Sarah är ju blond, inget snack om den saken! Men men, det är smällar som vi få ta. Tyvärr så mötte Terminator: The Sarah Connor Chronicles samma slut som de flesta andra bra serier som FOX plockar upp, de totalt mördade den och här sitter vi nu utan ett slut och väntar på en fortsättning som aldrig kommer komma. Som vanligt så stör det mig att man börja se en serie och sedan så bara slutar den tvärt, utan att ge oss ett avslut. Så två säsonger var allt vi fick men vilka två underbara säsonger det blev. Jag som är ett Summer Glau fan tycker självklart att det är hon som gör hela denna serien då hon tar sig an rollen som terminatorn Cameron, vars namn är en hyllning till James Cameron. Hon verkligen strålar och bara glänser. Ja, Thomas Dekker, som vi ser i rollen som John Connor, och Lena Headey är bra de med men de strålar inte lika mycket som Summer Glau.
Terminator: The Sarah Connor Chronicles tar sin fart efter den andra filmen, Terminator 2: Judgment Day, så det vore ju bra om man sett filmerna innan man ge sig på serien. Men allt är inte dans och röda rosor, för som i alla andra serier så innehåller också denna något skit avsnitt, jag kan bara inte komma på något nu, men självklart även ett gäng guldkorn. Mitt favorit avsnitt är klart Allison from Palmdale, ett avsnitt som ger en lite bakgrundsfakta om Terminatorn Cameron, (Summer Glau). I vilket fall som helst så är Terminator: The Sarah Connor Chronicles ett måste för väldens alla Sci-fi nördar och även för världens Summer Glau fans. Trots att vi inte får ett slut så är varje avsnitt en fröjd för sig som jag inte skulle vilja missa.
Tru Calling (2003–2005)
Tru Calling (Thriller/Action/Drama):
Tänk om du kunde förändra människors liv genom att leva om det förflutna? Den oväntade möjligheten får Tru Davies när hon tvingas hoppa av läkarutbildningen och börja jobba nattskift på bårhuset. Första natten jobbar hon ensam när en död kvinna plötsligt öppna ögonen och ber om hennes hjälp. Dagen spolas tillbaka och Tru vaknar och upptäcker att hon lever om samma dag gång på gång, och där igenom har möjligheten att förändra ödet för de döda som har kommit in på bårhuset under natten. Om hon hittar dem innan katastrofen inträffar vill säga.
(Det finns ingen värdig trailer för denna serie.)
Serien får:
Tru Calling är en helt okej serie, nästan lite mer än okej faktiskt. Men tyvärr så stör jag mig lite på Tru (Eliza Dushku) i början utav serien då hon springer runt lite titt som tätt och det ser då ut som om att brösten håller på att ramla ur tröjan på henne. Men det blir mindre av det när man har kommit igenom ungefär halva serien. Dock så är Tru Calling antagligen en sådan serie som blev nedlagd hastigt och lustigt, för den får aldrig ett riktigt slut utan serien lämnar oss med en massa frågor som: "Vad fan händer nu då?". Men det kan jag faktiskt leva med för den slutar i alla fall inte med en "fortsättning följer" som så många andra serier. I vilket fall som helst så är Tru Calling en underhållande, bra, intressant och lite rolig serie och den har dessutom något som jag inte kan sätta fingret på. Så helt klart sevärd är vad den är.
Tru Calling är en helt okej serie, nästan lite mer än okej faktiskt. Men tyvärr så stör jag mig lite på Tru (Eliza Dushku) i början utav serien då hon springer runt lite titt som tätt och det ser då ut som om att brösten håller på att ramla ur tröjan på henne. Men det blir mindre av det när man har kommit igenom ungefär halva serien. Dock så är Tru Calling antagligen en sådan serie som blev nedlagd hastigt och lustigt, för den får aldrig ett riktigt slut utan serien lämnar oss med en massa frågor som: "Vad fan händer nu då?". Men det kan jag faktiskt leva med för den slutar i alla fall inte med en "fortsättning följer" som så många andra serier. I vilket fall som helst så är Tru Calling en underhållande, bra, intressant och lite rolig serie och den har dessutom något som jag inte kan sätta fingret på. Så helt klart sevärd är vad den är.
Hyperdrive (2006-2007)
Hyperdrive (Sci-fi/Komedi):
Kaptenen ombord på rymdskeppet H.M.S. Camden Lock, har i uppdrag att sälja Storbritanniens storhet till fjärran galaxer och civilisationer. Något som inte går allt för bra.
SERIEN FÅR:
Hyperdrive är serien som tar ordet sjukt till en ny nivå och på högsta grad då allt är sjukt dumt men ändå rätt så underhållande. Det krävs nog att man har en rätt så låg humor för att uppskatta en serie som denna och det är just precis vad jag har. Jag skrattar emellanåt till hysteriskt åt de dumheter som spelas upp framför mina ögon men serien blir ändå inte jättebra utan den duger snarare bara gott och väl.
Det sägs att Hyperdrive påminner om komediserien The Office fast istället för att utspela sig på ett kontor på jorden i nu tid så få vi nu se dramatiken och komiken "in space" och i framtiden. Dock har jag inte sett The Office så kan jag inte svara på om detta stämmer eller ej, men så kan det nog vara. Jag bruka dessutom inte gilla brittisk humor men när det utspelar sig i rymden så funkar det bra och den tråkiga och jobbiga dialekten glider därför obemärkt förbi mig.
Det sägs att Hyperdrive påminner om komediserien The Office fast istället för att utspela sig på ett kontor på jorden i nu tid så få vi nu se dramatiken och komiken "in space" och i framtiden. Dock har jag inte sett The Office så kan jag inte svara på om detta stämmer eller ej, men så kan det nog vara. Jag bruka dessutom inte gilla brittisk humor men när det utspelar sig i rymden så funkar det bra och den tråkiga och jobbiga dialekten glider därför obemärkt förbi mig.
Charmed (1998–2006)
Förhäxad Originaltitel: Charmed (Fantasy):
De tre systrarna Halliwell's liv förändras på ett ögonblick då de får reda på att de besitter magiska krafter. Prue kan få föremål att röra sig utan vidröring, Piper kan frysa tiden och lillasyster Phoebe kan se händelser innan de inträffar. Men med de magiska krafterna kommer också problem. Elaka trollkarlar och monster är på jakt efter systrarna som nu får kämpa för sina liv.
SERIEN FÅR:
Charmed, eller Förhäxad som serien heter på svenska, består av 8 säsonger och därför är det lite svårt att dra ett betyg rätt över hela serien. Men på det stora hela så ligger den runt 4 av 5 små monster. Charmed är något seg i början kan jag tycka och det är just för att häxorna inte har fått ordning på sina krafter, men det fixar till sig så småningom och serien börjar tar fart först i säsong 4. Det är då en av systrarna dör och en annan halvsyster kommer in för att ersätta henne.
Trots seriens seghet så gillar jag ändå säsong 3 och det är just för att kärleken sprudlar. Även om Charmed är rätt så töntig emellanåt så bjuder den på en hel del skratt och en del tårar. Det blir glädje och sorg i en fin balans. Charmed har dessutom ett av det bästa avslut som jag sett och det tackar jag för. Det blir inga lösa trådar och allt känns planerat.
Dock innehåller självklart Charmed också en del skitavsnitt som man tyvärr inte kan komma undan i någon serie, men här finns även en hel del guldkorn som avsnitten Love Hurts (S01E21), She's a Man, Baby, a Man! (S02E05), Coyote Piper (S03E09), Sand Francisco Dreamin' (S05E14), Witchstock (S06E011), I Dream of Phoebe (S06E15), It's a Bad, Bad, Bad, Bad World: Part 1 & 2 (S06E22-23), Cheaper By The Coven (S07E03) och så många mer.
Charmed är på det stora hela underhållande samtidigt som serien sprider glädje och sorg och därför blir den också helt klart sevärd.
Trots seriens seghet så gillar jag ändå säsong 3 och det är just för att kärleken sprudlar. Även om Charmed är rätt så töntig emellanåt så bjuder den på en hel del skratt och en del tårar. Det blir glädje och sorg i en fin balans. Charmed har dessutom ett av det bästa avslut som jag sett och det tackar jag för. Det blir inga lösa trådar och allt känns planerat.
Dock innehåller självklart Charmed också en del skitavsnitt som man tyvärr inte kan komma undan i någon serie, men här finns även en hel del guldkorn som avsnitten Love Hurts (S01E21), She's a Man, Baby, a Man! (S02E05), Coyote Piper (S03E09), Sand Francisco Dreamin' (S05E14), Witchstock (S06E011), I Dream of Phoebe (S06E15), It's a Bad, Bad, Bad, Bad World: Part 1 & 2 (S06E22-23), Cheaper By The Coven (S07E03) och så många mer.
Charmed är på det stora hela underhållande samtidigt som serien sprider glädje och sorg och därför blir den också helt klart sevärd.
