The Deep (Mysterium/Thriller/Drama/Sci-fi):
För inte så längesedan försvann hela besättning tillsammans med forskningsubåten Hermes i Nordpolen och nu skickas en ny expedition, Orpheus, iväg för att följa efter i deras fortspår och hitta lösningen på världens energiförsörjning. Väl på havets botten stöter Orpheus snart på mystiska händelser som förhoppningsvis kommer leda till svaret på frågan om vad som hände Hermes expeditionen.

MINISERIEN FÅR:

Jag är väl medveten om att detta är en miniserier och därför är den inte allt för påkostad vilket resulterar i att specialeffekterna är rätt så dåliga, eller snarare riktigt dåliga vid vissa tillfällen. Men ändå tycker jag att The Deep är en spännande miniserie som absolut borde ses. Vi får följa med på ett mysterium under vattenytan där tydligen vad som helst kan hända. Djupt nere under isen på nordpolens botten försvinner en ubåt och dess besättning spårlös och med tiden får vi svar på vad som hände när en ny expedition beger sig ut på jakt. Ryssarna är självklart inblandade, jag menar vilket annat land skulle kunna tänkas hålla på med en massa mysko saker under isen?


Det hela började med att folk försvinner och de som söker efter ledtrådar dör nu en efter en av konstiga anledningar. Sakta men säkert får vi svar på våra frågor och spänningen finns kvar rätt igenom hela miniserien som består av 5 avsnitt som alla har en visningstid på ca 56 minuter. De två första avsnitten är de som är bäst, därefter tappar tyvärr miniserien något av sin hastighet och saker och ting börjar då bli lite små sega. Men i brist på annat så betar jag mig igenom serien i rask takt och innan jag vet ordet av det har jag nått seriens slut. Men dessförinnan möts jag av både bra och irriterande stunder.


Clem (James Nesbitt) får under seriens gång en total hjärnflipp vilket resulterar i att han nästan blir galen och är bered på att offra allas liv, allt för att han själv ska kunna finna det han saknar. Vill säga sin döda fru. Ett idiotiskt beslut om ni frågar mig. Det finns även folk som är beredda på att offra sig själv för att rädda andras liv och det är däremot något som jag kan tycka är bra, men det blir inte direkt överraskande eftersom situationerna gör det rätt lätt att förutspå. På det stora hela så är vägen till slutet kvick och intressant. The Deep må kanske vara något seg här och där men det blir aldrig tråkigt och spänningen finns med ända till slutet.

Kronjuvelerna (TV-versionen) (Drama):
Fragancia sitter anhållen för mordförsöket på direktörssonen Richard Persson och under polisförhöret får vi ta del av hela hennes livshistoria. Sakta målas vägen till historians början upp då vi få höra om fattigdomen i hennes uppväxt, om hennes kärlek till familjen och om hennes kärlek till ishockeystjärnan Pettersson-Jonsson, en stjärna som hon skapade, för att slutligen avslutas med hur vi kom till dagens händelse i polishuset.

Miniserien får:
TV-versionen av Kronjuvelerna är en hel timme längre än DVD och Blu-ray utgåvan. Här är varje avsnitt en timme lång och de är uppdelade i tre avsnitt som slutligen tar oss till slutet av historien, ett slut som vi når efter bara två timmar när vi ser på DVD/Blu-ray utgåvan. Då är den stora frågan om den extra timmen verkligen behövs och jag vet ärligt talat inte eftersom jag inte har sett filmen. Men miniserien blir lätt utdragen och seg samtidigt som jag hade hoppats på så mycket mer. Det tar mig en hel sekund att förutspå att Pettersson-Jonsson (spelas bland annat av Björn Gustafsson) är bög/bisexuell och det retar mig en aning. Varför göra saker och ting så självklara? Hela miniseriens upplägg är komplicerat och som ni kanske vet så tycker jag inte om när det hoppar i rum och tid, vilket det gör här. Ena sekunden sitter vi i ett förhörsrummet i "nu tid" och i nästa åker vi tillbaka i tiden för att ta del av Fragancias (spelas bland annat av Alicia Vikander) barndom och uppväxt. Nu är det inte så att detta bli rörigt, utan jag blir bara irriterad på grund av allt hoppande. Jag hade dessutom trott att miniserien skulle vara helt annorlunda och det är den största orsaken till mitt missnöje. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig med det var i alla fall inte det här. Kronjuvelerna är kanske inte den bästa svenska filmatiseringen som jag har sett, men den är inte heller den sämsta. Trots att jag verkligen gillar Björn Gustavsson så blir miniserien ändå inte riktigt bra och jag kan inget annat än att bli lite besviken. Bättre lycka nästa gång.

Marry Me (Drama):
Rae är en kvinna som drömmer om den äkta kärlek och giftermål. Men när hon har tre män som alla friar till henne i samma veva blir det problem och hon vet inte vem hon ska välja.


Miniserien får:
Detta är en miniserie i två delar med Lucy Liu i huvudrollen som den tveksamma Rae och sammanlagt så vara miniserien i ca 3 timmar. Jag ser Lucy Liu som en rätt så bra skådespelerska som inte borde behöva ta sig fram på detta viset, vill säga: men hjälp av halvkassa miniserier som är gjorda för tv-rutan. Hela miniserien känns billig och B då manuset är förjävligt och handlingen lika så. Allt känns så absurt och det är nästan pinsamt att hålla kvar ögonen på tv-rutan medan miniserien fortsätter att producera skräp framför mina ögon. Visst finns det stunder då det hela är lite halvmysigt men sedan vänder det snabbt och allt återgår till att vara pinsamt. Men egentligen så är detta ett drömseminarium för oss kvinnor, för vilken kvinna drömmer inte om ett bröllop och den perfekta mannen som trånar efter henne? Men man kan få för mycket av det goda och just så är det med denna miniserien. Det är helt enkelt för mycket, kaka på kaka. Men jag kan ändå inte helt hata det jag ser utan det hela blir nästan lite komiskt, just därför orkar jag ta mig igenom dessa tre timmar utav plågor och nästan små gilla det jag ser.

Bangkok Hilton (Drama):
Efter att Katrina Stanton's mor gått bort bestämmer hon sig för att leta reda på sin far som hon aldrig har träffat. Sökandet tar henne först till London där hon träffar Arkie, en man hon inleder en romans med. Därefter åker de båda vidare till Bangkok, men där slutar Katarina sin resa då hon blir fast i tullen för narkotika innehav. Hon blir dömd till död och sätts i Thailands mest ökända fängelset Bangkok Hilton där hon får invänta sitt straff.


Miniserien får:
Efter att jag hade sett denna miniserien för många år sedan så sa jag att jag aldrig skulle åka till Thailand, för vem vill hamna i fängelse där nere? Jag har än så länge hållit mitt löfte till mig själv och nu när jag såg om serien så kan jag ju inte påstå att en resa till Thailand är lockande. Här visar dom om en mardröm som faktiskt kan bli sann, allt som behövs är lite otur. Nu vet jag inte om det är samma straff där nere i Thailand idag, men jag skulle inte bli förvånad om det var så. Denna miniserien har i dag över 20 år på nacken men den kommer alltid vara lika stark och bra. Här får vi se en ung Nicole Kidman i sina bästa år och vi kan nog säga att hon har utvecklat sin talang en aning sen dess. Även om hon gör ett bra jobb redan här så märker man skillnaden på nu och då i hennes skådespel. Serien är en av de bättre miniserier jag har sett och den är trollbindande från början till slut, även om det inte händer värst mycket under den första timmen. Jag misstänker att det finns många yngre där ute som inte har sett den och kanske inte ens vet om att den existerar, men då tycker jag ni ska ta er i kragen och slänga ögonen på miniserien medan det går.

Dr. Horrible's Sing-Along Blog (Musikal/Komedi/Sci-fi):
Dr. Horrible, aka Billy, försöker slå igenom som superskurk samtidigt som han försöker vinna Pennys hjärta. Men det är inte lätt då Captain Hammer hela tiden kommer i hans väg.

Mini-serien får:
... eller vad man nu ska kalla den för, men mini serie låter bra då den består av 3 korta avsnitt. Jag är ju egentligen inte så förtjust i musikaler där storyn berättas via sång, men här funkar det riktigt bra. Miniserien är ynka 43 min lång och man skrattar sig igenom alla akter. Nathan Fillion och Neil Patrick Harris är briljanta i sina roller, två av de roligaste snubbarna i Hollywood enligt mig. Och sen ligger ju geniet Joss Whedon bakom denna skapelse, så det är rätt självklart att den är bra.

The Storm (Katastroffilm):
En grupp forskare ska försöka stoppa en blivande orkan, men nått går sett och hela världen drabbas av extrema väder situationer. Ett duggregn växer till ett katastrofalt skyfall, varma vindar förvandlas på ett ögonblick till isande kyla och utanför Amerikas kust bildas den största tropiska orkan som någonsin drabbat mänskligheten. Nedräkningen har börjat, till den storm som kommer att ödelägga världen.

Mini-Serien får:
Miss K kom inom och efter att vi gått en lång vända hyrde vi en film. Men vad fan, det var ju jobbigt att gå ju.
Just nu känns det som om att katastroffilmer är det ända som görs, och tro mig, det börjar bli uttjatat. Inte för att filmen var dålig, men det känns som om att vi redan har sett detta så där 200 gånger. Oj, världen håller åter igen på att gå under, men gör den det? Ja, vad tror ni. Filmen rullade iofs på rätt så bra, för det kändes inte som om att vi satt bänkade i drygt 3 timmar. Men slutet var det samma som alla andra såna här filmer, så ingen big surprise där inte. Men den duger när det kommer till att fördriva tiden.

Rapport till Himlen (Drama):
Efter en nära-döden-upplevelse under en drunkningsolycka vaknar tonårige Viktor upp på sjukhuset med en märklig förmåga. Han kan se och tala med de döda. Den nyss mördade Anna, den vackraste flicka han någonsin sett, är en av dem. Hon ber förtvivlat Viktor om hjälp. Himlens lagar kräver att den som berövats livet ska avlämna en rapport som namnger gärningsmannen.


Mini-serien får:
Detta är nått av det bästa vi i sverige har gjort, det e fan det bästa. Denna mini-serie gick på Svt under 1994, så jag kom inte ihåg så mycke va den. Fick dock reda på mer än vad jag vill tack vare det puckade fodralet. För den lilla detaljen om vem som va mördaren hade jag faktiskt glömt, men det stod ju så fin på fodralet som jag sa i varningen. Den är ju lite konstig, men på ett bra sätt, och nästan lite obehaglig här och där. 
Sen bara synen av skådespelaren Kalle Westerdahl, få mig att rysa. För han ser fan lika dan ut som Anders Bruhn som jag känner, och just i serien så är han typ i Anders ålder. Obehagligt värre e det iaf.
Som sagt, det bästa sverige har skapat, helt klart.


En liten varnig, Om ni inte sett serien och tänker köpa/hyra den, läs inte texten på baksidan av fodralet som börjar så här:
Rapport till Himlen liknade ingenting annat när den sändes på SVT på mitten av 90-talet. Ulf Malmros skapade en tidlös, kitchig småstadsidyll för sin skräckbetonade melodram om ungdom, kärlek och död. Johan Widerberg spelar Viktor och Lina Englund hans älskade Anna. Kjell Bergqvist gör ett oförglömligt porträtt av den godhjärtade prästen Allan och i rollen som den ondskefulle mördaren briljerar .....
Ja, ni fattar vinken. På baksidan av fodralet står det va som spelar mördaren. Det vill man lixom inte veta innan man sett den.