Get on Up (Biografi, Drama, Musik):

James Brown växte upp under hemska förhållanden men han lyckades ändå ta sig igenom livet och bli en av de största namnen inom musiken. Tack vare hans unika sound så sägs det att det idag finns lite av honom i all RnB, Hip Hop, Soul och Funk som görs i dag och i biografin Get on Up få vi följa med på hans resa.

 

 

Get on Up är en biografi som bygger på soul- och funkartist James Brown's liv och vi får här följa honom från barndomsåren fram till hans vuxna och åldrande liv. Jag som inte visste så mycket om honom lärde mig här ett och annat samtidigt som filmen förbryllar mig. Get on Up går nämligen inte från början till slutet av James liv utan vi hoppar fram och tillbaka i tiden lite när den tycker på vilket också gör att filmen blir rörig och osammanhängande, vilket är synd eftersom den verkligen har potential. Dock är bristerna här förstora för att den ska kunna bli bra.

 

James Brown and The Famous Flames.

 

James Browns liv visas här inte upp på en rak och enkel tråd utan vi hoppar från det ena årtalet till det andra utan innebörders ordning. Ena stunden är han vuxen och framgångsrik för att i nästa vara ett litet barn som överges av sina föräldrar, och rätt som det är befinner vi oss i slutet av hans liv för att sedan kasta oss tillbaka till kampen om framgång. Så ja, det är svårt att hänga med i svängarna trots att filmen emellanåt gör det väldigt tydligt var i tiden vi befinner oss. Dessutom rullar filmen på för fort och det är nästan omöjligt att hänga med i relationsdramat som tar plast bredvid musiken. James avbetar nämligen den ena frun efter den andra samtidigt som de sätter barn till världen på löpande band. Och med en speltid på 2 timmar och 19 minuter så tycker man att filmen borde ha haft tid att binda samman dramat bättre, men så är tyvärr inte fallet.

 

James Brown (Chadwick Boseman) avbetar en fru efter den andra, här med frugan DeeDee (Jill Scott).

 

För utom att vi få ta del av upp och ned gångarna i James Browns liv och karriär, få en inblick i hans privat liv och se när han gör det ena misstaget efter det andra så få vi även ta del av hans medryckande musik. Dock är ljudkvalitén på filmen något dålig under vissa stunder vilket då också gör det omöjligt att höra vad han sjunger. Detta hände självklart under liveframträdandena och eftersom publiken skriker som galningar så är det kanske meningen att vi inte ska kunna höra hans sångtexter, men jag hade ändå tyckt det var bättre om vi kunde höra orden han sjunger.

 

James Brown ger allt på scenen.

 

Eftersom jag vet så pass lite om James Brown som jag gör kan jag inte avgöra om Chadwick Boseman är passade i rollen eller ej, men vad jag kan säga är att jag retar upp mig på filmens upplägg. Rätt som det är reser sig James upp och pratar rätt in i kameran och med oss tittare och detta är något som jag har svårt att tolerera och hantera. Det gör att filmen inte känns lika verklig som en biografi ska göra och sättet som James talar på känns inte riktigt rätt utan bara tillgjort och konstlat. Övriga skådespelare sköter sig bra i sina roller och jag blir imponerad av hur mycket skit dessa människor var villiga att ta från Kungen av Soul och Funk.

 

Bobby Byrd (Nelsan Ellis) är inte bara en tålmodig vän utan han är även som en bror till James.

 

Jag hade stora förhoppningar om Get on Up men tyvärr så är inte filmen som jag hade trott att den skulle vara och därför lämnar den mig också något besviken. Handlingen är som sagt osammanhängande och rörig och den har på tok för stora luckor i sitt manus vilket gör att hela biografin känns ihålig. Vi må kanske få komma James Brown nära in på livet och vi få även ta del av hans mindre smickrande sidor, vilket är en fördel. Han må kanske inte ha haft det lätt i här livet och Mr. Brown har varit och är fortfarande ett stort namn inom musikbranschen, men han var tydligen också en kvinnomisshandlare som blev hyllad av världen och detta är något som jag har svårt för. Man måste lära sig att se förbi musiken och se personen bakom den och i detta fallet är det inte något som förgyller ens tillvaro. Men vill man dyrka "djävulen" så få man väll göra det men Get on Up är en inte en biografi som jag kan rekommendera, och trots att den har öppnat upp mina ögon så är den långt ifrån den där gripande och verklighetsbaserade historian som berör. Jag må känna hat och jag må känna någon forma av sorg, men det blir inte så där verkligt som jag hade hoppats på och jag kan definitivt inte tycka synd om James Brown.

 

Kanske var det James barndom som formande honom till den han blev. 

 

FILMINFORMATION: