Dying of the Light (Drama, Thriller):

Evan Lakes karriär inom CIA är över på ett nafs när han får diagnosen frontallobsdemens. Trots detta så beger han sig iväg på en resa för att fånga in en terrorist som sägs vara död och vid hans sida finns hans yngre kollega Milton Schultz.

 

 

Nicolas Cage var en av 1990-talets stora stjärnor och trots brist på mimik så lyckades han kamma hem den ena stora rollen efter den andra. Men annat är det idag då han mest syns i B-filmer med dåligt manus, filmer som Dying of the Light där han med sitt gråa hår och har dragit ner på tempot en aning och gestaltar en demenssjuk CIA agent som tar saken i egna händer då han blir tvingad att gå i pension.

 

Har man fått diagnosen frontallobs demens är man inte längre välkommen att jobba hos CIA. 

 

Förutom att det är kul att se Nicolas Cage i ännu en film så må tyvärr inte Dying of the Light ha mycket att erbjuda. Filmen är aningen seg och något rörig då Evan Lake (Nicolas Cage) reser till bland annat Rumänien för att leta upp Muhammad Baniren (Alexander Karim), en terrorist som en gång i tiden utsatte honom för ett helvete och som nu anses vara död. Med tanke på hans sjukdom så tror alla att Evan har fått allt om bakfoten med hans unga (före detta) kollega Milton Schultz (Anton Yelchin) står åtminstone vid hans sida samtidigt som han sätter sin egna karriär på spel för att fånga in den döda terroristen som sägs vara vid liv. Tillsammans far de världen runt utan att egentligen göra så mycket och filmen brister därför också när det kommer till händelser. Deras resa och jakt på terroristen är inte tilltalade för fem öre men jag måste ändå säga att Nicolas Cage lyckas fånga de tidiga delarna av demenssjukdomen väl och det är också det som gör filmen något intressant, men annars så är den bara tråkig och ointressant.

 

Den unga kollegan Milton följer med Evan på hans egna uppdrag. 

 

Det finns alltså inte mycket med Dying of the Light som fångar mitt intresse och filmen brister speciellt på en punkt. Det är nämligen väldigt oklart vad terroristen Muhammad Baniren har gjort och vad han är skyldig till, och med tanke på det så har inte heller filmen något som driver den och därför hänger också allt på en skör tråd. Allt är ihåligt och suddigt samtidigt som skådespelarna gör en något för alldaglig rollprestation vilket också gör deras karaktärer tråkiga. Det är med andra ord omöjligt att bry sig om deras öde medan film rullar på och trots att det faktiskt finns en del sorgliga bitar så biter de sig inte fast. Dying of the Light är och förblir därför en något meningslös film som i och för sig går att se i utbildningssyfte för den demensintresserade. Nu säger jag inte att allt stämmer in på sjukdomsbilden men det finns i alla fall vissa små inslag som skildrar sjukdomen bra, men om du är ute efter en terroristjakt så rekommenderar jag inte denna filmen.

 

Det är oklart vad terroristen Muhammad Baniren har gjort.

 

FILMINFORMATION: