The Green Mile (Drama, Fantasy, Kriminalare, Mysterium):

Paul Edgecomb en vaktchef vid en avdelning för dödsdömda på Cold Mountain under 1930-talet och när den dödsdömde svarte mannen John Coffey anländer till sin cell börjar Paul tveka på den dom som fången har fått. Han är nämligen något efterbliven, mörkrädd, tystlåten, omtänksam, snäll och inte det minsta våldsam, men ändå är han dömd för att ha våldtagit och mördat två barn. Tiden går och snart visar det sig att den anklagade mannen sitter på en gåva som är så långt ifrån en ondska man kan komma.

 

 

The Green Mile är filmen bygger på Stephen King's roman med samma namn men detta är en film som skiljer sig något från hans andra klassiska skräckberättelser. Istället för skräck så möter vi här en vacker berättelse som är fylld av medlidande och underverk och som utspelar sig i den sista anstalten innan dödsdomen, nämligen i ett fängelse för dödsdömda. Men det är också ett ställe där grymheten och sorgen blinkar förbi och just detta lockar, eller det bör i alla fall locka fram starka känslor hos oss tittare. Boken som filmen bygger på var från början uppdelad i en novellsamling på sex kortare delar och det sägs att filmen för en gångs skull är mer detaljerad än böckerna, vilket jag uppskattar och därför ser jag inte heller någon mening med att läsa den/dom.

 

Somliga går att älska...

 

Jag kan personligen inte hitta många fel med The Green Mile, förutom möjligtvis filmen lite för långa längd på 3 timmar och 8 minuter. Men annars så är The Green Mile något som jag skulle vilja kalla för en klassiker och detta må mycket väll också vara en av de starkaste filmerna som jag har sett. Skådespelet är fantastiskt och starkt då de sprider en berörande känsla i hela rummet som verkligen lockar fram ett medlidande. Många av karaktärerna är älskvärda, så som de dödsdömda John Coffey (Michael Clarke Duncan) och Eduard Delacroix (Michael Jeter) och fångvakterna Paul Edgecomb (Tom Hanks) och Brutus "Brutal" Howell (David Morse), medan andra är väldigt lätta att hata och/eller tycka illa om.

 

... medan andra är lättare att hata. 

 

The Green Mile är inte en klassisk Stephen King berättelse även om den ledande tråden faktiskt kretsar kring barn, mördade barn, så skiljer den sig något otroligt från mängden. Filmen skjuter skräcken åt sidan och bjuder på ett sorgligt men ändå härlig mysterium som både kan få en att le och gråta och överlag så är den otroligt vacker med sitt djup och sin hemska utgång. The Green Mile är en film som alla bör se minst en gång under sin livstid och den kommer därefter leva vidare i ditt inre tills du dör, allt på grund av att den verkligen berör och inte lämna ditt öga torrt.

 

 

FILMINFORMATION: