Divergent (Action, Romantik, Science Fiction, Äventyr):

I framtiden är världens befolkning uppdelad i olika falanger som baseras på deras personlighet. När man når det sextonde levnadsåret genomgår man ett test för att ta reda på vilken gupp man ska tillhöra och när man väl har gjort sitt val finns det ingen återvändo, och det är också här som Tris stöter på problem. Hon visar sig vara en Divergent, någon som passar in i mer än en grupp och detta är något som samhället inte ser ljust på. De är för närvarande på jakt efter de så kallade Divergents och Tris måste nu göra allt hon kan för att dölja sitt rätta jag och hålla sig vid liv, samtidigt försöker hon ta reda på varför hon och likasinnade anses vara ett hot. 

 

 

Det har gått ca 6 månader sedan jag såg Divergent på bio och nu är det alltså dags för att spana in blu-ray utgåvan. Divergent är ännu en sån där tonårsfilm som småtjejerna älskar medan vi vuxna lätt kan uppfatta filmen som något.... töntiga och tyvärr är den också väldigt töntig på sina ställen. Divergent går dessutom i samma spår som The Hunger Games filmserien (som också är en tonårssuccé) och likheterna mellan de båda filmerna är många och stora, det är bara en fråga om man väljer att se dom eller ej. Skillnaden är praktiskt taget bara den att Divergent är något bättre än den första filmen av Hungerspelen men annars så har vi även här en film som utspelar sig i framtiden och där överlevnadskampen är ett faktum, tillsammans med viljan att rädda mänskligheten och skydda sin familj. Till råga på allt så finns här också ett litet luddigt kärleksdrama som skiner igenom när man minst anar det.

 

Tris tränar inför Hungerspelen, jag menar "De Tappra".

 

Divergent är den första delen i en kommande trilogi som har blivit uppdelad i fyra filmer (jag ni hör ju själva hur dumt det låter men allt för att dra in så mycket pengar som möjligt) och filmserien börjar kanske något segt men den är ändå rätt så bra, trots små töntiga inslag. Det tar ca 1½ timme innan filmen kommer igång på riktigt, där av segheten, och allt vi få se till en början är någon form av träning. Men när träningen väl är över så börjar det hända lite småsaker och filmen ökar då också sitt tempo, dessvärre är även detta ännu en likhet med The Hunger Games och för att missa det måste man var blind. Men i vilket fall som helst... Under filmens gång får vi följa Tris (Shailene Woodley) kamp om att passa in och dölja sitt rätta jag för att senare ta oss in i den riktiga kampen som går ut på att skydda den falang hon växt upp i och då också sin familj. Under tiden ligger självklart också kärleken för dörren, eller snarare i skugga och gömmer sig och filmen bjuder därför också på lite halvtam romantik som både är lite fjantig men också väldigt mysig.

 

Det bjuds på lite romantik i skymundan. 

 

I huvudrollen som Tris, eller Beatrice som egentligen heter, ser vi en väldigt duktig Shailene Woodley som växer sig starkare i takt med sin karaktär ju längre in i filmen vi kommer och i rollen som hennes mentor, Four, ser vi Theo James. En karaktär som jag inte kan bestämma mig för om jag tycker om eller ej och därför vet jag inte heller om jag tycker Theo gör rollen bra eller bara skapligt. I rollen som Tris mamma Natalie ser vi Ashley Judd och jag måste säga att det är väldigt kul att se henne i en filmen igen och då menar jag en film som har gjort framgång. Ett kärt återseende är liksom aldrig fel. Övriga roller ser vi bland annat Jai Courtney som den stöddiga Eric, Zoë Kravitz som Tris nya vän Christina, Ansel Elgort syns i rollen som Tris bror Caleb, Maggie Q skymtar förbi i rollen som Tori, kvinnan som informerar Tris om att hon är en Divergent och sist men inte minst så har vi Kate Winslet i rollen som Jeanine, en kvinna som bjuder på en ätt så väntad överraskning.

 

Tori är den som upptäcker Tris "åkomma". 

 

Divergent må kanske inte vara så bra i mina vuxna ögon som den är i tonårsflickornas men jag tycker ändå att filmen är bra, spännande och underhållande, trots en del sega moment. Filmen bjuder på en kamp som blandas med lite romantik och det finns även en scen som är fylld av sorg, något som fick mig att brista ut i tårar som ett litet barn och det är lite tack vare den kryddan som jag uppskattar filmen. Att få uppleva känslor, bra som dåliga, är nämligen viktigt för mg när jag ser på film och därför prickade Divergen rätt vid iallafall ett tillfälle. Trots att Divergent påminner väldigt mycket om The Hunger Games så innehåller den ändå något nytt och unikt. Det är bara svårt att se det och jag orka inte ens gå in på olikheterna just nu, men de finns där och håller filmen vid liv.

 

Jeanine och Eric har något skumt på G. 

 

FILMINFORMATION:

Filmserien består av: Divergent (2014).

                                   Insurgent (2015).

                                   Allegiant: Part 1 (2016).

                                   Allegiant: Part 2 (2017).