Bröllop i Italien Originaltitel: Den skaldede frisør (Drama/Komedi/Romantik):

Ida har precis avslutat sin cancerbehandling när det är dags att bege sig till Italien där hennes dotter Astrid ska gifta sig med Patrick. Lagom till avresan tar hon sin man Leif på bargärning med Thilde från ekonomiavdelningen och resan blir nu allt annat än vad hon hade tänkt sig. Men när Ida träffar Particks pappa Philip så blir saker och ting iallafall lite bättre.

 

 

Jag få väll erkänna att jag var aningen skeptisk Innan jag började titta på Bröllop i Italien. Jag är som bekant inte allt för glad vid filmer som saknar det engelska språket och med tanke på att detta är en dansk film så var jag därför också lite nervös. Nu förekommer visserligen ett engelskt tal men filmens språk är till största del på danska och mot all förmodan så störde jag mig inte på detta. Det är något med den tragiska storyn i filmen som istället fångar min uppmärksamhet och jag hade därför inte tid att reta upp mig på smådetaljer.

 

 Det vankas bröllop i Italien.

 

Huvudpersonen Ida (Trine Dyrholm), som precis har avslutat sin cancerbehandling, tycks vara en människa med mycket otur och när hon dessutom blir bemött på det sättet som hon blir förtrollas jag. Det är en tragisk ton över hela filmen och trots romantiken och komiken som skymtar förbi lite snabbt så kan jag nästan bara se till det sorgliga, men visst blir det lite småroligt på en och samma gång.

 

Idas man Leif väljer att vara otrogen och kommer till sin dotters bröllop med sin älskarinna.

 

Idas man Leif (Kim Bodnia) är till råga på allt en skitstövel av inte dess like som under hennes svåra tid i livet vänder henne ryggen för att "ha kul" med unga Tilde (Christiane Schaumburg-Müller). Ida intalar dock sig själv att det bara är en fas och försöker ta händelsen på rätt sätt, men tittar man bara nog så kan man se att hon sakta bryter samman och äts upp inifrån. Hennes barn Kenneth (Micky Skeel Hansen) och Astrid (Molly Blixt Egelind), som nu ska gifta sig, stöttat tack o lov henne till fullo och så småningom kommer även en ny romantik in i bilden i form av brudgummens far Philip (Pierce Brosnan).

 

Det uppstår romantik på brölloper, och då är det inte mellan bruden och brudgummen. 

 

Bröllop i Italien är med andra ord en tragisk och något sorglig film som bjuder på en annorlunda romantik som fängslar mig totalt. Även om jag kan tycka att Ida är lite dum mot sig själv under större delar av filmen så är jag helt och hållet på hennes sida och jag kan därför glädjas och den lilla lycka hon hittar. Bröllopsbiten i filmen känns dock något blek och inte alls vidare viktig, men jag antar att den ändå behövs för att bygga upp en stabil grund. Och med eller utan vissa specifika moment så faller ändå Bröllop i Italien mig i smaken och nu i efterhand är jag verkligen glad för att jag såg filmen.

 

Brudparets romantiska liv tycks tyvärr vara dödsdömt.