Släkten är värst Originaltitel: Meet the Parents (Komedi/Romantik):

Greg Focker har länge och väl planerat sitt frieri till flickvännen Pam, men precis när han ska fall ner på knä ringer hennes telefon som kommer med nyheten om att hennes syster ska gifta sig. Han få då också reda på att hennes föräldrar följer de gamla traditionerna som innebär att Greg måste be Pams far Jack Byrnes om hennes hand innan han ställer den stora frågan till henne själv. Han skjuter därför frieriet åt sidan och förberedd sig på att träffa den förhoppningsvis blivande släkten för första gången. Dock går saker och ting inte riktigt som planerat eftersom Greg och Pams föräldrar inte drar jämt.

 

 

När Meet the Parents kom ut för 13 år sedan så skrattade jag konstant till alla dumheter som försiggår i filmen, men nu kan jag väll inte riktigt säga detsamma. Filmen är fortfarande rolig på sina ställen och det kryllar av galenskap som kan skrämma upp den blivande svärsonen som ska träffa sin flickväns föräldrar för första gången. Men... det blir ändå inte riktigt lika kul som det en gång var och jag slötittar nu mest på filmen medan den rullar förbi på min tv.

 

Mötet med den nya släkten är inte alltid så lätt.

 

Situationerna som Gaylord "Greg" Focker (Ben Stiller) här möter känns nästan lite för extrema och därför har jag nu också lite lite svårt för att se komiken i filmen. Men visst skrattar jag till lite lätt både här och där samtidigt som jag små njuter av den töntiga underhållningen. Dock har jag också lite svårt för Jack Byrnes (Robert De Niro), pappa till Pam (Teri Polo) som i sin tur är Gregs flickvän, och då är det inte karaktären jag retar upp mig på utan det är skådespelaren. Jag har aldrig förstått mig på vad det är folk ser i Robert De Niro. Allt jag kan se är en stel, grå och tråkig skådespelare och det blir inte bättre av att hans karaktär Jack är likadan, men hans stelhet och besatthet är iallafall ändå lite underhållande på sina ställen. Men om jag ska vara ärlig så är det faktiskt katten Mr. Jinx (Mishka och Bailey) som stjäl min uppmärksamhet och jag hade nästan kunnat se en hel film som var baserad på honom.

 

Mr. Jinx stjäl min uppmärksamhet. 

 

Men nu är det inte Mr. Jinx som är i fokus och trots att Meet the Parents inte är lika bra idag som den var för 13 år sedan så är filmen ändå relativt underhållande för stunden, men det är ju inte så att jag sitter fastklistrad framför teven. Jag som i vanliga fall brukar gilla dum humor finner tyvärr inte den här sortens humor allt för tilltalande utan det hela blir just bara det, dumt. Det finns också spår av galenskap som tillsammans med de dumma skämten för filmen lite utflippad och då menar jag inte det på ett allt för smickrande sättet. Men på det stora hela så är Meet the Parents ändå en helt okej film som kan underhålla de flesta, allt som krävs är att du är på rätt humör och redo för överdriven och dum humor.

 

Det här vill man inte att svärföräldrarna ska se.