A Good Day to Die Hard (Action/Thriller): 

John McClane må kanske inte ha den bästa kontakten med sin son Jack, men han reser ändå till Moskva för att rädda honom när han få nys om att Jack är i trubbel. Dock har pappa John fått allt om bakfoten och ställer nu bara till med problem för Jack som är mitt uppe i ett jobb. Så när allt går åt pipsvängen få far och son motvilligt slå sig samman för att fixa det som John har förstör och de få tillsamman ta sig an en av Moskvas stora gangstrar. 

 

 

A Good Day to Die Hard blev årets första biofilm som råkade inträffade på Alla Hjärtans Dag. Biosalongen var då smockad utav kärlekspar som hånglade sönder hela filmen och jag som inte länge tror på kärlek blev mest bara irriterad av att de inte kunde hålla tungan i sin egna mun. Men jag bestämde mig för att smaska på mina popcorn och ignorera omgivningen, vilket var lättare sagt än gjort. A Good Day to Die Hard bjuder på action från början till slut med stora explosioner som nästan smällde mig ur biostolen och den är allt annat än den romantiska biofilm som borde höra Alla Hjärtans Dag till, men tyvärr så fattade inte kärleksparen i biosalongen detta.

 

Sonen Jack och pappa John McClane.

 

Men i vilket fall som helt... Stora explosioner kostar pengar och just därför så är också Bruce Willis det enda kända namnet i hela filmen. Resterande skådespelare är små gröngölingar som antagligen inte kostade mer än några fjuttiga dollar och just därför så har man istället valt att satsa alla pengar på specialeffekterna. Det är den ena explosionen efter den andra, byggnader som far i luften och bilar som sprängs. Karaktärer som överlever den ena omöjligheten efter den andra och allt de får är ett par små skråmor på kroppen. En vanlig människa hade varit död redan vid första smällen, men inte McClane teamet inte.

 

 

A Good Day to Die Hard's skapare har tyvärr inte lagt ner så mycket tid på filmens handling utan de satsar som sagt allt på stora specialeffekter, men snyggt blir det iallafall och filmen håller hårt i sina gamla fraser som "Yippee Ki-Yay, Motherfucker" och även den nya "I'm on vacation!" (eller har den nämnts innan tro?) som här upprepas om och om igen. Dock låter kanske dessa fraser något föråldrade idag men de funkar konstigt nog bra ändå. Förutom de gamla talessätten så bidrar även filmen med en del sköna och roliga stunder då det är ett spänt läge mellan far och son McClane (Bruce Willis och Jai Courtney). Även om det nu kanske inte låter som det så gillar jag A Good Day to Die Hard skarpt och filmen föll mig precis i smaken och därför blir den också den näst bästa filmen i Die Hard filmserien.

 

The bad Guy gillar morötter.