The Darkest Hour (Action/Sci-fi/Thriller):
Några amerikanska ungdomar befinner sig i Moskva för att leva livet och njuta av festligheterna som staden erbjuder när världen plötsligt invaderas av energi likande utomjordingar som tar död på människorna i rasade takt. De få som överlever attacken måste nu ta sig igenom den invaderade staden och göra sitt bästa för att överleva och komma hem.

FILMEN FÅR:

The Darkest Hour är en film som jag trodde att jag skulle avguda men tyvärr så blev det inte riktigt så. Jag möts av en medelmåttig handling och ett bedrövligt skådespel som kan få vem som helst att börja drömma mardrömmar. Nu kanske jag sopar alla över en kant men det är egentligen bara en person som får mig att se rött och det är ingen mindre än den svenske Joel Kinnaman som vi ser i rollen som Skyler. Han höjs upp över skyarna och på omslaget av filmen är det precis som om att det är han som lyfter hela filmen, men det är långt ifrån hela sanningen. Joel är en svag prick i filmen som gör en skrämmande insats med sin knaggliga engelska och sitt sliskiga överklassa hår. Det är helt enkelt ett mirakel att denna mannen har fått fortsätta med att göra engelskspråkiga filmer och något säger mig att han alltid kommet göra mig lika besviken. Nu slänger han även in ett par ryska fraser i The Darkest Hour och eftersom jag inte förstår ryska så kan jag bara gissa mig till att det med låter vedervärdigt.


Efter att ha tryckt ner Joel så kastar vi oss in på handlingen. The Darkest Hour har faktiskt en rätt så bra grund story men någon stan på vägen så tappar filmen sin glöd och blir till en förkolnad fossil. Själva idén om ett monster som består av energi är faktiskt något som kunde ha blivit hur bra som helst, men filmen väljer att gå på den svaga stigen och bygger upp sin handling men hjälp av ett gäng dåliga karaktärer som inte är vidare intressanta. Filmen tappar med andra ord sin charm på grund av fel skådespelar val och saken bli inte bättre av att karaktärerna är så unga och dumma. Vissa av dom ska leka hjältar och detta är självklart något som slutar i tragedi medan andra istället väljer att fega ur och offra människan de egentligen ska bry sig om.


Jag brukar inte hänga upp mig på småsaker, säger vi, men när det kommer till The Darkest Hour så gör jag det utan problem. Ungdomarna befinner sig nämligen i en smutsig källare i 4-5 dagar men flickornas hår förblir ändå gudomligt rent och fräscht. Det schampot som de använder vill jag med ha, för alla andras hår skulle nämligen ha sett ut som ett smörpaket efter de dagarna. Det går även bar att kasta glödlampor i golvet, för i denna filmen så går de annars så ömtåliga lamporna inte sönder och när två personer hoppar ner i vattnet hand i hand så kommer den ena upp till ytan på samma ställe medan den andra dyker upp levande flera kilometer där ifrån. Jag retar mig även på att The Darkest Hour väljer att lägga "eftertexten" i början utav filmen som ett slags intro. Vi möts av mängder utav text som presentera skådespelare och filmskapare innan själva filmen drar igång och detta är något som tar upp ca 3 minuter av den redan rätt så korta filmen. Eftertexten ska komma i slutet av filmen, vilket den även gör, men jag förstår inte meningen med att visa det två gånger. Nu förekommer det visserligen text i början av så gott som alla filmer men inte som det gör här. Ja, irritationerna är många och filmen lämnar mig något besviken. Men ändå kan jag inte helt hata det jag ser utan jag fortsätter att tycka om vissa små saker som filmer ger.