Silent Hill (Skräck/Mysterium/Thriller):
Filmen är baserad på Tv-Spelet med samma namn.
Roses adoptivdotter Sharon lider av hemska mardrömmar och sömngång. Därför bestämmer sig Rose för att åka till spökstaden Silent Hill, en stad som hennes adoptivdotter pratar om i sömnen. Väl på plats så försvinner Sharon och Rose påbörjar ett letande som blir allt annat än vad hon kunnat tänka sig.

FILMEN FÅR:

När jag såg Silent Hill för länge sedan så tyckte jag att filmen var väldigt konstig och något speciell. Jag hade då, precis som nu, inte spelat spelen och kanske är det därför som jag upplever hela filmen något udda och mysko. Det finns absolut ingenting med filmen som går ihop och allt vi få se är konstigheter utan någon som helst förklaring. Tanken på att hela Rose's (Radha Mitchell) upplevelsen skulle vara en dröm slår mig om och om igen och jag kan tillslut inte tänka mig att upplevelsen är något annat än en dröm. Kanske kräver en film som denna att man har lite bakgrundsfakta och att man har spelat spelen, för allt men Silent Hill blir nämligen som en kladdig kladdkaka för en sådan som mig.


Jag misslyckas återigen med att finna filmen riktigt intressant och tilltalande och jag kan inte ens tycka den är otäck eftersom allt blir så fruktansvärt överdrivet och fantasi likt. Omgivningen ändras hela tiden, moster dyker upp ifrån tomma intet och det gör även människorna. Vad jag inte heller kan förstå är varför den kvinnliga polisen Cybil Bennett (Laurie Holden) måste bär en så trång uniform och gå runt och se sexig ut hela tiden. Nu tror jag säkert att tv-spels versionen av henne är en sexig liten djävul, för det är alla kvinnliga karaktärer i spelvärlden, men varför måste vi alltid föra över det till filmens värld? Det ser bara dumt ut i slutändan.


Om det nu är mig det är fel på eller filmen i sig lär jag aldrig förstå, men något säger mig att det kan vara jag som tolkar allt på fel sätt och det är just därför som jag inte kan se filmen till sin fulla potential. Men trots detta så finns det stunder då jag faktiskt finner Silent Hill något tilltalande. Stunderna är bara enkla att räkna men de räcker ändå till för att fånga in mig under korta tillfällen och det är just därför som jag inte kan hata filmen helt och hållet. Det är dessutom något med barnet Sharon (Jodelle Ferland) som lockar mig, vilket är ytterst ovanligt när det gäller mig, och jag få nog för första gången säga att filmen lyfts upp av ett barn. Så med sina konstigheter förblir Silent Hill en mysko film som lätt bleknar bort i mängden men som ändå har något speciellt att tilldela en. Det blir bara inte så där super bra utan mer lite lagom mjukt och underhållande.