Kannibalen från Rohtenburg Originaltitel: Rohtenburg Ny titel: Grimm Love (Skräck/Drama):
Filmen är baserad på verkliga händelser.
Kriminologi studenten Katie Armstrong börjar forska om kannibalen Oliver Hagen och ju mer hon få reda på desto mer besatt blir hon.

FILMEN FÅR:

Jag tog en tillfällig paus ifrån mina kassa filmboxar och tänkte se ett gäng bra filmer. Men dessa filmer visade sig vara rätt så skräpiga de med och därför är jag nu tillbaka för att beta av 12 Kalla Kårar 2 filmboxen. Dagens film blev en med många namn. I Sverige kallar vi filmen för Kannibalen från Rohtenburg och i USA hette den en gång i tiden Rohtenburg men filmen är nu omdöpt och går undernamnet  Grimm Love, vilket är namnet som jag föredrar. Kärt barn har många namn antar jag.


Grimm Love innehåller konstigt nog ett namn som jag känner igen, Keri Russell, vars karaktär Katie borde lära sig att ta det lite lugnt med sotningen kring ögonen. Men med eller utan överdrivet smink så växte mina förhoppningar om filmen på grund av henne samtidigt som handlingen verkade vara intressant. Men till min stora besvikelse så är filmen upplagd i en berättar synvinkel och vi få därför se svartvita bilder spelas upp i den takten som Katie (Keri Russell) söker information om kannibalen Oliver (Thomas Kretschmann). Dessutom så hoppar filmen hit och dit vilket bara gör mig förvirrad och det blir svårt att avgöra om det jag få se händer nu eller om det redan har hänt. Men detta är något som jag få svar på med tiden.


Det som en gång verkade så spännande blir snart segt, tråkigt och ointressant. Men ändå kan jag inte slita bort blicken ifrån teven och jag lever på hoppet om att det ska vända och gå tillbaka till vad den en gång var, vill säga intressant och spännande. Men tyvärr så fortsätter Grimm Love med att vara konstig och förvirrande och därför blir det tyvärr inte mycket kvar av filmen som är värt att lägga ögonen på. I skymundan av alla konstigheter finns självklart även här ett sexuellt tema som bara blir sjukare och sjukare ju längre in i filmen jag kommer. Och när Katie dessutom börjar utveckla ett medlidande gentemot kannibalen Oliver och hans frivilliga offer Simon (Thomas Huber) blir jag bara äcklad.


Ja, det är väll inte direkt någon hemlighet att kannibaler är sjuka människor och att de som frivilligt ställer upp på att bli uppätna är desto sjukare. Men att utveckla ett medlidande gentemot dessa typer går förbi mitt förstånd. Nu är visserligen denna kannibalen av den snälla sorten och han mördar och äter bara de som går med på det, annars så få de så snällt åka hem. Men det förändrar ingenting och filmen blir ändå inte vidare bra. Men Grimm Love bidrog till att jag blev riktigt äcklad och fick mig till att sitta kvar i soffan och detta är ett tecken på att filmen lyckas förmedla känslor och därför förblir filmen ändå helt okej.