Jag Saknar Dig (Drama):
Enäggstvillingar Tina och Cilla är utåt sett identiska men deras personlighet skiljer dom åt. Tina lever för kärleken medan Cilla istället vill göra nytta och detta är något som ständigt få dom båda att bråka. Men en dag när de båda springer mot skolbussen händer det omöjliga. Cilla blir påkört och dör. Nu blir Tina helt plötsligt av med sin ena halva och måste klara sig på egen hand.

FILMEN FÅR:

Jag vet inte varför jag gör om samma misstag hela tiden. Nämligen att köpa och se svenska filmer som jag egentligen vet att jag kommer ha svårt för att tycka om. Jag Saknar Dig är just en sådan film. Jag försöker verkligen att tycka om filmen eftersom den har en mörk och sorglig historia, men det blir fruktansvärt svårt eftersom huvudrollsinnehavaren är en riktigt dålig skådespelerska. Men jag vägrar att ge upp och när halva filmen har passerat börjar jag ändra uppfattning.



Men innan dess möts jag av två 14-åriga (tror jag) flickor som beter sig som små barn, pratar som fjollor och som är allmänt störiga. Skådespelerskorna har dessutom en tendens till att spärra upp sina ögon lite hela tiden vilket resulterar i att de bara ser idiotiska, men å andra sidan så passar det in på karaktärernas personligheter. De är i alla fall bra på att överspela men det är sällan en fördel och dessvärre inte en som hör hemma här. Dock tror jag inte bara att det är bristande talang som retar upp mig utan det kan även vara så att det är flickornas dialekt som påverkar deras insatts. Allt de säger har nämligen ett konstigt tonläger och ett klang som i sin tur får allt att låta konstigt. Det som retar mig mest är ändå att nästan halva filmen hinner passera innan filmen ens kommer igång.


Jag Saknar Dig handlar ju om hur Tina (Erika Midfjäll) ska kunna gå vidare efter sin tvillingsyster Cillas död men det tar en evighet innan olyckan tittar fram och tar död på Cilla (Hanna Midfjäll). En film som handlar om att kunna gå vidare är väll egentligen en bra tanke, det är bara det att filmen egentligen inte kommer någon stans och därför upplever jag den som något seg och enformig. Men trots att jag tycker att filmen är både seg och dålig så kan jag inte hjälpa det, jag brister ut i tårar när Cilla dör eftersom jag är så blödig och det är just där som filmen fångar mitt intresse och jag kan äntligen öppna upp mina ögon.


Det dåliga skådespelet fortsätter dock men nu börjar ändå filmen ta fart och jag börjar utveckla ett medlidande som jag inte kan hålla undan. Trots att jag verkligen hatar Tina så lider jag med henne och jag kan nästan känna hennes smärta, eller det som i alla fall ska likna smärta. Dock blir jag förvånad över hur fort människor tycks kunna gå vidare, för efter bara 2 månader och 25 dagar så börjar Tina få upp ögonen för pojkar igen och detta bådar självklart inte gott.


Trots sin seghet så bjuder filmen på svek och tårar, sorg och lite glädje och just därför lyckas Jag Saknar Dig bräda mig som ytterst få svenska filmer har gjort. Filmen lyfts upp på grund av sin sorg som gör att jag kan se förbi alla brister och gråta ut i godan ro.