Transformers (2007) (Action/Sci-fi):
Den utomjordiska och mekaniska raserna Decepticons tar sig till jorden för att utkämpa ett krig mot Autobots och komma över nyckeln till makten. Utan sin vetskap sitter tonåringen Sam Witwicky på jordens räddning och det som Decepticons vill åt. I ett nafs blir han inkastad i en strid på liv och död, samtidigt som han får möjligheten att imponera på tjejen han vill ha.


Filmen får:
Transformers är en film som faller mig perfekt i smaken och den är inte långt ifrån helt perfekt, jag rent ut sagt älskar det jag ser. Alla barndomsminnen vaknar till liv och jag börjar tänka på den tecknade serien jag såg som liten. Även om filmen skiljer sig från serien så vill jag bara brista ut i tårar, för så berörd blir jag. Filmen har allt jag vill ha då den bjuder på pinsamma situationer, action, kärlek, robotar och den är dessutom fylld med humor på min nivå. Michael Bay må ha blivit hatad av de trogna Transformers fansen när han skapade och släppte filmen, de säger att han sabbade hela filmen men jag lyssnar inte på de idioterna. Detta är inte en tecknad serier utan en film som bygger på serien, så självklart skiljer dom sig åt. Det är även många som trycker ner Megan Fox för hennes bristande talang när det kommer till skådespeleriet och visst finns det brister, men jag tycker ändå att hon gör att rätt så bra jobb. Shia LaBeouf däremot briljerar och få allt att verka trovärdigt. När filmen kom 2007 så sa jag att: "Detta är en av de bästa filmerna jag har sett på länge" och det håller i sig. Filmen finns fortfarande med på min lista av favoritfilmer och jag klassar den som ett mästerverk.

---

Transformers: Revenge of the Fallen (2009) (Action/Sci-fi):
Av misstag få Sam Witwicky reda på saker och ting som Decepticons vill åt och därför återvänder de till jorden för att ta Sam till fånga. Ännu ett krig uppstår och Autobots skapar en allians med den mänskliga armén för att än en gång rädda jorden och människorna.


Filmen får:
Uppföljaren till, vad jag kallar ett mästerverk, är dock inte lika bra och den har sina brister. Men trots det så gillar jag fortfarande det jag ser och kan uppskatta filmen till fullo. Humorn finns fortfarande med i form av pinsamt roliga situationer och det bjuds även på en hel del kärlek och svartsjuka. Det finns stunder då jag vill bryta ut i tårar och stunder då jag skrattar hysteriskt. Dock så finns det stunder i filmen som går mig på nerverna och det hela rör sig om Mikaela's vita byxor som aldrig tycks bli smutsiga. Under ca 30 minuter av filmen hoppar hon runt i sand och smuts utan att få en fläck på byxorna och helt plötsligt, från en scen till en annan, så blir brallorna helt plötsligt sjukt smutsiga och jag kan inget annat än att reta upp mig på kläd-missen. Det finns även ett gäng riktigt störiga "robotar" som fördärvar filmen en aning, men det är bara att försöka blunda för det och avnjuta filmen så gått det går ändå. Trots irritationsmomenten så gillar jag filmen och tycker om det mesta jag ser. Det är helt enkelt ett kärt återseende som tåls att se om och jag blir än en gång lite kär i en film.

---

Transformers: Dark of the Moon (2011) (Sci-fi/Action):
Sam Witwicky's förhållande med Mikaela är över precis som college tiden och nu är han på jakt efter ett jobb då han känner sig illa till mods då hans nya flickvän Carly står för alla kostnader. Så när ett kraschlandat föremål på månen drar till sig Decepticons gör Sam allt han kan för att ta del av fighten och än en gång rädda mänskligheten.

Filmen får:
I Transformers 3 (som den kort och gott heter här i Sverige) slängs vi in i ett hav av specialeffekt och hela filmen tycks vara filmad mot en green screen. Kanske är det just därför som filmen känns action-rikare än tidigare filmer, men detta är både på gott och ont då alla inte är så bra på att agera mot just ingen ting. Shia LaBeouf är självklart en mästare på att få allt att verka trovärdigt medan underklädesmodellen Rosie Huntington-Whiteley mest springer runt i sina sjukt höga klackar och ser vacker men något stel ut. Hon har en rätt så onödig roll om ni frågar mig och jag hade hellre sett Megan Fox i filmen. Höjdpunkten i filmen är precis som tidigare Sams mamma som spelas utav Julie White. Hon har en tendens till att alltid säga fel och dumma saker vid fel tillfällen och därför förgyller hon hela filmen med sin korta närvaro. Annars så bjuder filmen på ett gäng störiga robotar, självklart är inte alla störiga med det finns några styckena som retar upp mig, men även en del uppfriskande karaktärer, som t.ex karaktären Dutch som spelas utav Alan Tudyk. Filmen är närmare 2 timmar och 30 minuter lång och det är något för långt kan jag tycka. Det finns scener som de hade kunnat klippa ner och på så vis sparat lite tid. Inte för att filmen blir långtråkig men det är svårt att sitta stilla under så lång tid. Jag har dock svårt för att verkligen tycka om filmen då jag stör mig något otroligt på Rosie Huntington-Whiteley och hennes karaktär Carly. Men jag försöker blunda och ser förbi hennes bristande talang och njuta av filmen så gott det går.