2001: A Space Odyssey (1968) (Sci-fi):

I begynnelsen dyker en svart monolit upp som ger aporna kunskap. 1999 dyker en monolit återigen upp fast denna gång på månen och skickar iväg en signal till Jupiter. 2001 befinner vi oss ombord skeppet Discovery One som är på väg mot Jupiter för att undersöka planeten lite närmare. Ombord skeppet finns den intelligenta datorn HAL som sköter många av skeppets system. Men när de kommer närmare Jupiter tycks något gå fel och HAL börjar bete sig konstigt.

 

 

FILMEN FÅR:

Jag kan inte förstå hur folk kan tycka att Stanley Kubrick's filmer är bra, för i mina ögon så är 2001: A Space Odyssey bara en seg smörja som rullar på i slowmotion. Det helar börjar med att vi får glo på en helt svart ruta i 2-3 minuter samtidigt som vi får lyssna på ett gräsligt oljud. Där efter dyker en blå MGM skylt upp som vi får glo på i ytterligare 1 minut medan vi väntar på att filmen ska komma igång. Och när filmen väl gör det så möts vi av landskapsbilder och något som påminner om Apornas Planet. Under 20 minuter händer det så gott som ingen ting och detta fick mig att trycka in snabbspola-knappen så jag skulle slippa att lida. Även om jag såg filmen i dubbla hastigheten så var den grymt seg och utdragen, till och med dialogerna var slöa. Filmen blir inte intressant fören vi hamnar ombord på rymdskeppet där datorn HAL styr, men då har redan halva filmen passerat och kanske ännu lite mer. Vi får några minuters intressanta händelser och framemot slutet vänder filmen och blir återigen sjukt tråkig. På grund av mitt bristande intresse för denna sega filmen så snappade jag inte ens upp slutet, men något säger mig att det nog var lika bra. För annars hade jag säkerligen blivit ännu mer besviken och kallat filmen för både det ena och andra. Även om 2001: A Space Odyssey har sina stunder då den faktiskt är någorlunda bra så räcker det inte för att ta upp filmen till godkänt. Den brister på så många punkter och jag skiter blanka fan i fina bilder och bra ljud. Är handlingen inte tilltalande så struntar jag väll i hur filmen "ser" ut. Det sägs att antagligen älskar man filmen eller så hatar man den och jag lutar definitivt mot hata-hållet.

 

 

2010: The Year We Make Contact (1984) (Sci-fi):

9 år har gått sedan man tappade kontakten med Discovery och nu skickas några ryska och amerikanska vetenskapsmän iväg för att ta reda på vad som verkligen hände. De ska starta upp HAL och förhoppningsvis få svar på sina frågor.

 

 

FILMEN FÅR:

2010: The Year We Make Contact är som ni kanske förstår uppföljaren till 2001: A Space Odyssey och den är tack o lov inte riktigt lika seg, men den är inte heller vidare bra. Visst är 2010 bra mycket bättre än den första filmen och allt rullar på lite snabbare, men det räcker ändå inte hela vägen för att jag ska orka hålla intresset uppe. Vi slipper iallafall alla de tråkiga och sega landskapsbilderna och Apornas Planet likheten men det är ändå något som gör att jag inte orkar koncentrera mig. Och bara för att nämna det så finns fortfarande det irriterade ljudet kvar och det fortsätter också att retar gallfeber på mig. Filmen ger vibbar av både det ena och andra filmen och jag bli jämt och ständigt påmind av Alien. Det är små saker som är så lika att man knappt vet vart man ska ta vägen. Det är t.ex sättet de sitter på runt ett bord (Alien: De sitter och äter när den lilla Xenomorf:en hoppar ur bröstet på en av personerna) och bara känslan man får under vissa scener är de samma som man fick när man kollade på Alien. Enda skillnaden är väll egentligen bara den att 2010 inte blir otäck. Även om jag nu inte kunde hitta något intresse för filmen så är den ändå okej. Det finns stunder då jag nästan koncentrerar mig och glömmer att filmen är en fortsättning på skräpet som jag nyss såg, men så blir jag påmind och tappar återigen intresset. Så nej, 2010: The Year We Make Contact må kanske vara lite bättre än sin föregående film men den blir ändå inte bra.