The Sorcerer's Apprentice Svensk titel: Trollkarlens Lärling (Fantasy/Action/Äventyr):
Dave trodde att han var en helt vanlig kille som aldrig har haft någon framgång hos flickorna. Men så möter han Balthazar, en trollkarl som berättar att han är precis den han söker efter och att Dave är släkt med trollkarlen Merlin. Nu börjar träningen som snart kommer leda till en kamp mot ondskan.

Filmen får:
Jag blev varnad av folk som sa till mig att detta var en barnvänlig film som var mer för de små än för oss vuxna och jag kan glatt erkänna att jag tog till mig av orden och började därför titta lite skeptiskt på filmen, vilket säkert var bra. Eftersom jag verken hade läst om filmen eller sett trailern blev jag först rädd för att den skulle utspela sig på 1800-talet(?) och därefter att den skulle innehålla småbarn, men jag insåg snart att så inte var fallet och då lättade en sten från mitt hjärta. För till min stora förvåning möttes jag av en film som var helt i min smak och då gillar jag inte ens filmer som kretsar kring trollkarlar, vilket är precis vad denna filmen gör. Men här möts jag av en skön humor som fick mig att skratta till ett par gånger samtidigt som jag uppskattade hela storyn om nörden som var på jakt efter flickan samtidigt som han försökte kontrollera sina trollkonster. Nicolas Cage må även ge oss samma mimik i alla sin filmer men det är ändå något med honom som jag tycker om och kanske är det därför som jag tycker om The Sorcerer's Apprentice. Dock är filmen ytterligare ett bevis på vilka problem småbarn kan ställa till med och detta problemet får Balthazar leva med i 10 år innan han kommer ut ur sin urna. Även om filmen nu är något barnslig så är den rolig och jag gillar det jag ser. Barnfilmen kan vara bra, det gäller bara att hitta barnet inom sig.